Hejdååå patologilabbet, men först två obduktioner, tack!

Hade tänkt att det skulle se jättecoolt ut med gula saker från labbet men i efterhand känns upplägget lite beige:t.

Förra veckan hade jag min sista vecka på patologilabbet. Lärde mig lite immunohistokemi (man färgar in specifika strukturer i cellerna med hjälp av antikroppar) och hur fryssnittning går (det är när man under en operation snittar och färgar in bitar av organ för att t.ex. bedöma hur mycket av en vävnad som innehåller cancerceller så man vet hur mycket man ska operera bort). Sedan fick jag följa med på två obduktioner...

Sammantaget gillade jag allt på patologilabbet och skulle kunna tänka mig att jobba med det när jag är färdig med utbildningen. Så jag är glad över att jag valde att göra praktik där!

Obduktionerna då?

"Svimma inte" sade de till mig innan jag gick ner till obduktionssalen och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har bara sett en död människa på nära håll tidigare och det var en avliden vän till familjen som enligt grekisk ortodox sed hade öppen kista under begravningscermonin. Begravningen var jobbig, men då hade jag ju en relation till den avlidne. Hur skulle det vara att se en död främling?

Tankarna jag hade under och efter obduktionerna var många. Jag tyckte varken innan eller efter att det var obehagligt med obduktioner. Jag var dock inte beredd på att kropparna skulle se ut som de gjorde. Det sågs liksom på långa vägar att de inte levde. Det var i och för sig bra, för jag upplevde att det blev enklare på något sätt att hålla lite distans till eventuella känslor som kan komma när man tänker på att det är en människa som inte lever längre som ligger på bordet framför en. Hade hört kollegor som tyckte det var jobbigt att se ansiktet på den avlidne och fått panikattacker.

Det var intressant men sorgligt att få reda på hur människorna dött eftersom det troligtvis involverat lidande för dem innan de dog. Att se själva obduktionen var inte läskigt, jag försökte känna efter hela tiden så jag inte skulle svimma eller liknande men var inte nära någon gång. Tror att man påverkas av andra och kanske blir stressad också för att man förväntar sig att det ska vara en obehaglig upplevelse? Jag känner dock inte att döda människor är något som man ska vara rädd för och det som hänt dem påverkades inte av att jag var med på obduktionen. Så på det sättet kändes det OK att vara där.

Rekommenderar jag att gå på obduktioner om tillfälle ges? Nja. Gör som du känner. Var inte rädd, men om du verkligen inte tror att det är din grej så skippa det.

Hemlis: Jag fick lite dödsångest efteråt. Liksom, det är inte så kul att bli påmind om att man kommer dö när det enda man hittills åstadkommit i livet är studieskulder och en taskigt uppdaterad blogg om sina utbytesstudier?

Jaja. Trevlig kväll. Lite rörigt inlägg. Sorry! Uppdaterar om bakteriologilabbet som jag är på nu - i framtiden.

Wien, sett från kyrkan Stephansdom 343 trappsteg upp i södra kyrktornet. Det var den varmaste dagen i november, ca 20 grader varmt. Kyrkan som ligger precis mitt i Wien gav en bra överblick över staden! Kostade 4:50 euro att klättra upp.

Hur du överlever praktik på lab i Österrike

Överlevnadsguide till praktik på lab i Österrike:

1. Ta reda på vad som förväntas av dig. Detta gäller från universitetet i Sverige, universitetet i Österrike och praktikplatsen. Finns det kriterier som ska vara uppfyllda, ska du skriva något, ska din handledare skriva en bedömning? Ta reda på det från början och om inget finns - försök notera vad du lär dig osv ifall något skulle dyka upp senare. För mig var det ganska oklart i början på praktiken men eftersom jag förde anteckningar över vad jag gjorde så var jag ändå förberedd när andra besked kom lite senare.
2. Kom i tid. På de ställen där jag praktiserat är personalen alltid i god tid till jobbet. De brukar också ha "kommer i tid" som kriterium när de bedömer dina prestationer på praktiken, så var där tiden ni avtalat (varierar beroende på arbetsplats och vilka analyser du utför). Däremot är det ofta helt OK att ta frukostpaus/kafferast efter någon timme på morgonen om du känner att du behöver det, och äta lunch i lugn och ro även om de andra snabbt stressar tillbaka till arbetet. Detta är iaf vad som gällt på de ställen där jag varit.
3. Lär dig tyska så snart du får möjlighet. Använd särskilt:
   Guten Morgen (på morgonen), Mahlzeit (mellan kl. 10.00-13.00), Danke (om du får hjälp), Bitte (om någon säger Danke), Tchüss (när du går hem).
4. Var ingen besserwisser. Visa respekt för deras metoder och visa intresse för att lära dig hur de utför analyserna. Om någon utför en sak på ett konstigt sätt så finns det oftast en anledning. I alla fall i 95 % av alla situationer jag varit med om.
5. Spela med i deras hierarki. Kanske låter lite konstigt, men här är de t.ex. jättenoga med titlar samt vem som "duas" och "nias". En läkare är "Dr. Andersson" till och med i sin egen sjukjournal och BMA nämner sinsemellan läkarna med just deras titlar. Kan inte minnas att jag hört någon BMA tilltala läkare med förnamnet. Vad gäller hur de olika yrkesgrupperna agerar sinsemellan så är det ofta så att BMA servar läkare. Plockar fram och plockar bort instrument, rengör efter läkaren, hämtar saker på förfrågan. Ibland känns det som att BMA gör "skitgörat" medan läkare gör det roligare eller mer intressanta arbetet, fastän det egentligen inte behövs. Vissa uppgifter som läkare egentligen ska göra kan BMA tilldelas men känns som att det då är sådana saker som läkarna själva tycker är tråkiga. Majoriteten av de läkare jag mött är dock väldigt trevliga och som vem som helst i personalen. Undantagsfallen är fisförnäma och tror sig vara nåt alldeles särskilt. OBS: Jag menar inte med denna punkt att du ska låta någon trampa dig på tårna. Självklart inte. Men ställ inte till med någon onödig scen.
6. Fråga inte för mycket - men svara ärligt om du får frågan "förstår du hur jag menar?". Med det första menar jag att det är bra att känna av vilken nivå du kan lägga dig på när du ställer frågor, och inte trampa någon på tårna. Jag var t.ex. intresserad av en viss sorts analyser och ville veta exakt hur ett instrument gjorde för att mäta olika värden. Personen som genomförde analyserna var ganska ny vid apparaten och kände sig ställd mot väggen av mina frågor. Om du känner att det är på det viset är det bättre att kanske istället fråga "vet du någonstans där jag kan läsa om analysprinciperna för instrumentet på engelska?". Då får personen möjlighet att A) svara genom att ge mer information eller B) hjälpa till att hitta informationen.
   Med det andra menar jag att det är dåligt att låtsas att du förstår saker som du inte förstår. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gjorde jag det ibland när jag kände att saker och ting inte riktigt var så viktiga att jag BEHÖVDE förstå alla detaljer, men det tycker jag bara man ska göra i undantagsfall. Om någon förklarar en sak och frågar: förstår du? - var ärlig och säg: "jag förstår en del saker men inte riktigt sammanhanget, kan du snälla förklara igen?" Vet att det låter fjantigt och kanske som en självklarhet men det blir så mycket roligare när två personer som pratar förstår varandra!
7. Småprata på lunchen och rasterna. Hey, jag är introvert och gör inte sånt här särskilt naturligt. Jag har dock lärt mig mycket om Österrike genom fikarasterna och om hur arbetet
   ser ut för BMA i andra länder. Det är också enklare att jobba med folk om man vet mer om dem, vad de gillar och brukar göra på fritiden.
8. Alla kan ha en dålig dag - såväl du som de du jobbar med. Om olyckan är framme, var öppen och förklara vad som hänt. Om du inte kan lösa problemet själv så underlätta för dem att fixa det så smärtfritt det går. Även om man kan känna sig värdelös om man råkat göra något fel så blir det inte bättre av att gräva ned sig och sjukskriva sig resten av praktiken. Om inget allvarligt hände utöver att du "gjorde bort dig" - se det som en lärdom. Du kommer ju troligtvis inte träffa personerna igen efter praktiken är slut så du kan lära dig av misstaget och gå vidare med ditt liv.
   Om man kommer till en ny praktikplats kan det ju också vara så att man möts av en sur handledare som inte direkt inbjuder till något som helst samtal. Då är det bra att inte ta åt sig, utan istället kanske försöka hitta någon annan på praktikplatsen man kan prata med. Handledaren kan ha haft en dålig dag, varit stressad över arbetssituationen eller påverkats av något annat som gjort att handledandet av en förvirrad stackars svensk student inte är det roligaste på att göra-listan. GRÄV INTE NED DIG VID MOTGÅNGAR är mitt tips.
9. Ta egna initiativ. På mina praktikplatser har det funnits mycket utrymme att forma praktiken efter mina intressen. Vilka metoder är du intresserade av att utföra, vad vill du lära dig? Fråga så går det säkert att fixa! Syftet med praktiken är ju att du ska lära dig arbetet och testa på saker du kanske ska jobba med sedan. Om du vill fördjupa dig i något - säg till! Det kan finnas praktiska begränsningar (t.ex. om de har ont om personal eller att personalen som utför analysen inte kan engelska) men annars brukar det mesta gå att lösa om du säger till i tid och visar intresse.
10. Bjud på fika. Jag fick massa olika sorters fika på min praktik och det var kul att ta med eget fika för att bjuda tillbaka. Ikea är mitt tips om du vill ta med dig något exotiskt men inte kan baka själv ;)

Två statyer på taket till Schloss Belvedere som båda spelar "hard to get"...
Som belöning för att du scrollade igenom hela inlägget.

Q&A om patologipraktiken och SPÄNNANDE AVSLUTNING på ett inlägg.

Nu har jag varit på patologilabbet i tre veckor och tänkte dela med mig av tankar om praktiken där. I slutet av inlägget kommer lite cool fakta om labbet!

Vad är roligast på labbet?
Det roligaste tycker jag är att bädda in preparaten i paraffin. Man öppnar en plastkassett genom att bryta loss ett lock, droppar lite paraffin i en metallskål och lägger i vävnadsbiten från kassetten med hjälp av en tång. Därefter lägger man skålen på en kall platta så vävnadsbiten stelnar i paraffinet. Plastbiten som är kvar från kassetten lägger man ovanpå paraffinet som en kloss, som gjuts fast och används för att hålla fast vävnaden när den senare ska snittas.
Lång historia kort: Det är roligt att gjuta fast saker i paraffin.

Hur är kaffet på labbet?
Helt OK. Som i Sverige. Men inte som på Otto-Wagner-Spital... :´(

Vad är minst roligt på labbet? 
Att andas in kemikalier och lösningsmedel. Det luktar starkt vid manuella färgningsstationen, när läkare tar upp organ som förvaras i formalin och när vi använder bensin för att rengöra ytor där det fastnat paraffin.

Är de som jobbar där trevliga?
Eh, ja! De är supersnälla, charmiga och roliga. Idag berättade jag att jag inte har något att göra efter jobbet när jag kommer hem om dagarna och då frågade de om jag vill hänga med på after work och julmarknad veckorna som kommer :) Så de är snällisch.

Ladda upp en bildserie på något du gör på labbet.
OKEJ. Här är snittning med en slädmikrotom! Jag föredrar dem framför rotationsmikrotomerna som jag inte lyckas få bra snitt med. Enligt någon som gick förbi snabbt var jag en naturbegåvning med slädmikrotomen. Det får ni gärna hälsa dem som nästan underkände mig på praktiska provet i våras... Tack! Sen behöver ni inte säga att jag slängde 80 % av alla preparat precis innan hon passerat.

Orkar inte göra fler bilder. Men klossen ligger på is, sen snittas den, sen läggs snittade biten på ett objektglas och får torka. Därefter tas en paraffinet från snittet bort (maskinellt) och preparatet görs vattenlösligt. Sedan färgas snittet.


OK. Nu har du testat på en massa färgningsmetoder IRL. Hur är det jämfört med färgningen på i skolan?
På laborationerna i skolan färgade jag bara ett snitt, med en färgningsmetod (vi var i en grupp så vi färgade med en metod var). Visst, jag lärde mig hur jag för över snittet mellan kyvetter med olika lösningar, men jag lärde mig ju inte vilka steg som är viktigare än andra. På labbet här ska jag t.ex. göra tre olika färgningar som tar olika lång tid - samtidigt. Säg att varje metod innehåller 5-15 olika steg (blanda lösning, lägg glaset med preparatet i färgen, skölj i kranvatten eller destillerat vatten, torka av med ett papper, droppa på en filtrerad lösning osv i olika ordningar med olika färgningsmedel). Då är det ju viktigt att veta vad som ska prioriteras tidsmässigt. Kan ett preparat vänta en minut extra i kranvatten medan jag tar hand om ett annat preparat som ska torkas och in i värmeskåp? Sånt skulle jag vilja lära mig "fysiskt" på labbet liksom. Jag läste inte den teoretiska kursen i morfologi på BMA-programmet, så där kanske det ingick information om detta men det var inte något vi lärde oss praktiskt på skolans laboration. Meningen med laborationen var kanske att testa på hur det är att färga, inte att lära sig praktiskt. Men då är det lite konstigt att vi senare hade praktiskt prov på hur färgning, snittning osv går till under utbildningen..? OKEJ, svävar iväg lite märker jag.
Hursomhelst så har jag här på praktiken fått snitta egna preparat och sen funderat ut vilka som jag ska färga med vilken metod för att eventuellt kunna se det som metoden ska detektera. Jag har använt olika färgningsmetoder varje dag och försökt läsa på vad jag ska se och varför, samt förstå vilka delar i färgningsmetoden som gör vad. Det har varit kul och jag har lärt mig jättemycket :) Så det är helt klart hundra procent bättre att lära sig färgning av snitt på praktik än i skolan!

OKEJ - berätta nu det där "coola" du skulle säga!
Här kommer en bild på en skylt som sitter på mitt lab på Wilhelminenspital:

Nobelpristagaren professor Karl Landsteiner som upptäckte människans blodgrupper arbetade på laboratoriet från 1907 till 1919. Och obehöriga inte får beträda byggnaden :)

//Pipetteraren

Detaljer från patologlabbet

1. Ingen har städat efter gramfärgningen. 2. Färgspill, något hände och den rosa fläcken blev orange. 3. Paraffin som smälter. 4. Handske som används när formalin hanteras. Formalin används för att konservera organ så att de inte förstörs innan de ska bäddas in i paraffin. Är mycket giftigt. 5. Färgning med "kernerot" (tyska). 6. Ryggmärgsprover läggs i EDTA i några timmar innan de bäddas in i paraffin. EDTA gör att vävnaden blir mjukare och därmed lättare att snitta. Här ses en plastkassett som benmärgsprovet förvaras i. Den snurrar ovanför en magnetomrörare som gör att EDTA:n blandas om.

Döda kroppsdelar, färg och en ny praktikplats

Hej,

Nu har jag praktiserat en vecka på min nya praktikplats: patologi på Wilhelminenspital.
Detta sjukhus är precis som Otto-Wagner-Spital uppdelat i paviljonger, med olika byggnader för varje avdelning. Histologi/patologi-labbet delar byggnad med mikrobiologilabbet - och det är på mikrobiologen jag ska vara sista praktikveckorna i Wien. Så jag kommer alltså bara gå in i rummet intill när jag ska odla bakterier :)

Utanför labbet vid Wilhelminenspital. Höstlöven börjar ge upp.

På patologi-labbet jobbar sju BMA och några läkare. Labbet är litet och lokalerna väldigt gamla, men om fem månader ska labbet flytta till en nybyggd del av sjukhuset - då kommer lokaler och utrustning vara mer moderna.

Till labbet kommer organ och vävnadsprover från patienter som t.ex. har misstänkta tumörer i något organ eller har amputerat en kroppsdel. Stora organ skärs till mindre vävnadsbitar av läkaren som gör en medicinsk bedömning av vilka delar som ska studeras vidare, medan små organ direkt kan tas om hand av biomedicinska analytikern. Därefter ska vävnadsmaterialet bäddas in i paraffin, snittas till tunna skivor och färgas med olika färgningsmetoder beroende på vad som ska studeras i organen. Sedan bedöms preparaten mikroskopiskt av läkare.

Har dålig fantasi men tänkte att jag kan slänga in ett exempel på en frågeställning som vi får in på patologilabbet:

Patienten har magsår. Kan bakterien Helicobacter pylori vara orsaken?
Då kan man ta en biopsi (en liten bit vävnad) från magslemhinnan och färgar snitt från den med färningsmetoden "Modified Giemsa". Finns bakterier i slemhinnan färgas de in och det kan då tala för att patienten har en bakteriell infektion i magen.

Hur har då praktiken varit hittills? Jag har sett ganska mycket från avdelningen även om praktiken inte varit lika uppstyrd som på förra praktikplatsen. Här slussas jag emellan olika personer hela tiden och måste själv säga till om vad jag vill se. Mellan några timmar på förmiddagen sitter de flesta och snittar och då känner jag mig lite i vägen. Då försöker jag hjälpa dem med att färga deras färdiga snitt och sortera paraffinklossar i nummerordning... En nackdel är att jag inte vet riktigt hur jag ska planera min dag, och blir lite stressad av att inte veta när det är OK att jag tar paus och när jag kan gå hem.

Folk är dock väldigt trevliga och inkluderar mig i samtal och jobbet. Många är unga, och de kan bra engelska. Så det känns jätteskönt.

Förra veckan testade jag på att färga några specialfärgningar, idag började jag att snitta med en slädmikrotom (Se suddig Youtube-film nedan. Man drar en kniv över preparatet som är inbäddat i en paraffin-kloss, och använder en pensel för att fånga upp det tuuunna tuuunna snittet för att kunna lägga det på ett objektglas). Vet att jag ska vara på immunohistokemi-delen sista veckan på praktiken, men har inte riktigt koll på vad jag ska göra däremellan. Snitta fryssnitt? Jaja, återkommer till de olika delarna i praktiken vid ett annat tillfälle.

OH, JUST DET. Kom på att jag måste berätta om organen som kommer in på labbet i formalin? 
Jag såg ju en del döda djur när jag studerade anatomi och fysiologi på veterinärprogrammet men jag har ju inte sett så många mänskliga organ. Tydligen reagerar jag inte alls på mänskliga "inre organ" med ETT undantag. Såg en livmoder som blivit bortopererad pga tumörbildning. Det var jätteobehagligt och knöt sig i magen på mig.
Vad gäller mer "ytliga" kroppsdelar så har jag märkt att jag har svårt för fingrar och händer som amputerats. Tror att det är kroppsdelar som jag är ovan att se och att jag föreställer mig hur det är att bli av med dem. Detta får mig att tänka på att det kanske var bra att jag missade en obduktion som jag hade planerat att gå på i våras på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Kanske hade det blivit för mycket att se en hel död människa, när jag uppenbarligen tycker det är lite jobbigt att se mindre delar.

OKEJZ. Det var allt för idag, nu ska jag gå och värma en pizza och sen sova - då jag av oklar anledning föreslagit för min handledare på praktikplatsen att jag kan börja kl. 07.00 resten av veckan...

Godnatt.

En resa i urinens värld...

Kristaller (kantiga samt klotformade strukturer) och bakterier (de små strecken som är överallt i bilden) i urin. Kommer från en bok om analys av urin tryckt år 1886, från Wiki Commons. 

Behållare till
provstickor som
används vid
manuell avläsning

Idag var min sista dag på avdelningen för analys av urinsediment på labbet. Detta kan ha varit den roligaste praktikplatsen hittills! Jag gillade att titta i mikroskop och försöka avgöra vad jag såg i urinsedimentet... Kändes som detektivarbete i kontrast till t.ex. klinisk kemi där ett mätinstrument gav alla provsvar.

Först analyserades proverna i Urisys 2400, som droppar urin från patientprover på en sticka med olika fält för olika analyser och sedan mäter om en färgförändring sker på stickan. På stickan finns fält för bland annat:

• protein (kan tyda på t.ex. njurskada då en skadad njure kan släppa ut mer protein i urinen än normalt)
• nitrit (produceras av vissa bakterier)
• leukocyter (vita blodkroppar i urinen tyder på att kroppens immunförsvar är aktivt, t.ex. vid en infektion)
• erytrocyter (röda blodkroppar kan komma ut i urinen vid någon typ av skada i njuren, infektion m.m.)
• glukos (ökar i urin om man har t.ex. diabetes pga att blodets koncentration av glukos då är hög vilket gör att mer glukos följer med ut i urinen) m.m.

Om protein, glukos, erytrocyter, leukocyter eller nitrit är högre än vad som är normalt i ett prov, utförs en analys av provets urinsediment. På labbet centrifugerar vi då urinen så att celler, kristaller, m.m. sjunker till botten. Vätskan ovanför hälls av och en droppe av urinsedimentet mikroskoperas.

Skivepitel - Skillnad mellan hur det kan se ut i faskontrast och "vanligt" ljus.

Vid mikroskoperingen tittade vi på preparatet i "vanligt" ljus och vid faskontrast (ett sätt att se vissa detaljer tydligare - bakterier, fett och granula i leukocyter sågs tydligt med detta ljus tyckte jag). Först började jag med att titta efter bakterier i provet. Sedan tittade jag efter bland annat leukocyter, erytrocyter och svampar. Även epitel från urinblåsan eller njuren, som kan ge hänvisning om att t.ex. njuren har någon skada. Vid mikroskoperingen uppskattar man hur mycket man ser av de olika sakerna, ungefär som en grov uppskattning av den kvantitiva mängden i urinen.

Bakterier och en skivepitelcell i faskontrast.

I ett provsvar efter urinsedimentanalysen kunde vi t.ex. skriva att vi såg enstaka bakterier, sparsamt med leukocyter, måttligt med svamp och enstaka erytrocyter. Det blir då ett komplement till analysen från Urisys-instrumentet och ger en bättre bild av patientens urinprov.

Det jag gillade med mikroskoperingen var att det såg så annorlunda ut mellan olika prover och jag tyckte det var kul att leta efter olika saker. Jag såg inga ovanliga saker när jag mikroskoperade. Förutom ovan nämnda saker såg jag spermier, några kristaller och mucus (slem). Eftersom akut sjuka patienters urinprover inte skickas till detta lab, utan proverna oftast är rutinprover eller vad man ska kalla det, är det ovanligt att de ser njurepitel som tyder på allvarlig njurskada eller t.ex. trichomonas. Så det såg jag inte under praktiken, men jag ska fråga om de som mikroskoperar kan hämta mig om de ser det nästa vecka när jag är på hematologiavdelningen!

Annan tecknad bild av urinsediment (=Harnsediment på tyska), från 1871.

Vegetariskt i Wien - del 2

Igår gick jag till ett vegetariskt café i andra distriktet i Wien, Harvest Cafe & Bistro. Anledningen till att jag gick dit var att jag saknade Internet i min lägenhet (hade bara dåligt mobilt Internet) och behövde sätta mig någonstans där jag hade gratis wifi. Jag kollade upp att Harvest Cafe hade detta genom att googla och begav mig dit. Det är för övrigt ett bra tips, kolla på exempelvis Freewave om du vill surfa gratis när du är i Wien!

Cafét ligger vid Karmeliterplatz 1, vid ett litet torg, några hundra meter på andra sidan bron från Schwedenplatz. Utomhus blåste vinden isande kall men inomhus var det varmt och mysigt. Jag hade redan ätit så jag beställde en vegansk morotskaka och chai latte med hasselnötsmjölk. Kakan var inte den godaste morotskakan jag ätit (kräsen), men teet var gott. Caféet var jättefräscht, sköna sittplatser, rolig musik. De hade buffé läste jag på en skylt, på dagarna. Under kvällen åt större sällskap vid borden innanför dörren medan folk som bara tog det lugnt satt i sofforna och fåtöljerna framför baren, lite avskärmat från människorna som åt middag. Jag tyckte det var så härlig stämning där att jag inte vågade mig ut i blåsten när min kaka tagit slut utan beställde en öl istället. Totalt hängde jag nog där i tre timmar, surfandes på min mobil och pluggandes lite tyska :)

Helt klart det mysigaste stället jag varit på hittills i Wien!

Ny praktikvecka (immunologi)

Hej hopp!

Immunologi! En av alla apparater som
surrar på labbet :)

Har alltså börjat en ny praktikvecka på Otto-Wagner-Spital. Labbet jag är på är inte så stort men har alla möjliga sorters analyser. Förra veckan höll jag ju på med blodgrupperingar, den här veckan kör jag PCR och ELISA. Vi analyserar t.ex. hepatit B-, hepatit C- och HIV-prover, tuberkulos (Quantiferon där man ser om patienten har "kommit i kontakt" med tuberkulos samt genotypning av prover för att se om patienten har en tuberkulosinfektion), genotypar för HLA-B27, kollar efter antikroppar vid allergiutredning m.m.

Godis som skickades med en kartong.
Censurerade produktnamnet hehehe...
Kan  göras ogjort om jag får choklad
nästa gång?

Eftersom det finns mycket att göra så har veckan varit lite som ett studiebesök, där jag fått se olika analyser varje dag. Det känns som att ens tidigare studier ligger väldigt långt bak i huvudet någonstans så det tar tid att dra fram sina kunskaper och kunna reflektera över vad som görs och varför. Det blir dock roligt när jag väl sen förstår hela processen, från läkarens frågeställning till resultatet.

Reflektioner kring praktiken, arbetsplatsen och vallmofrön

Här följer lite reflektioner kring min praktik i Wien. Hur är det att praktisera på mitt sjukhus och att jobba där?

Ja, först och främst måste jag säga att jag verkligen gillar min handledare. Vet inte hur det har gått till men känns som att jag fått bra handledare hittills på alla praktikplatser jag varit på. Hon jag har nu på Otto Wagner Spital är helt underbar. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Hon visar mig tydligt och förklarar bra vad jag ska göra på labbet och har hjälpt mig massor med att hitta till olika platser i Wien. Hon har introducerat mig för alla på labbet och kan bra engelska, så det känns som att jag har en trygg punkt på praktiken. Känns jätteskönt.

På Otto-Wagner-Spital finns ett "Küche" - typ en sjukhusmatsal där de anställda kan köpa lunch för bara 2,40 euro. Jag hade förberett matlådor till min praktik men kände att det inte behövdes när lunchen kostade mindre än en kaffe på stan. Varje dag har de flera olika rätter och minst en av dem är vegetarisk. För att få äta i matsalen till det rabatterade priset som student behövde jag registrera mig på universitetet och sedan lämna in 14  euro i pant till sjukhuset för att få ett kort som jag använder för att betala min lunch med. Det är smidigt att äta där och går väldigt fort att få maten! Och den vegetariska maten är jättegod och varierad. Den här veckan åt jag moussaka, ostspenat-gryta med pasta och dumplings. Så det är inte som på vissa lunchställen i Sverige där vegetariska maten på en vecka består av fyra nyanser av quornfilé och en grekisk sallad :)

Har pratat lite om hur det är att jobba som biomedicinsk analytiker med folk och det verkar som att ingångslönen netto ligger på ca 1600 euro i månaden. På mitt nuvarande lab har personalen friskvårdsbidrag fick jag höra, vilket verkade vara uppskattat. Eftersom labbet involverar klinisk kemi så jobbar personalen skift, och många röda dagar. En del uppskattar att jobba natt, andra har familj och föredrar dagpass.

Stämningen på sjukhuset kändes bra, sett utifrån såklart. Folk är trevliga och om de inte vågar prata med mig pga språkbarriären så är de iaf glada och hjälpsamma.

Sist men inte minst så har de TVÅ kaffemaskiner som BRYGGER KAFFE FRÅN KAFFEBÖNOR!!!!!!!

Jag sitter hela morgonen på labbet och väntar på att min handledare ska fråga om vi ska gå och ta kaffe. Kaffet på Otto-Wagner-Spital får fem av fem toasters.

I onsdags gick en biomedicinsk analytiker i pension och bjöd på kalas till hela personalen! Då fick jag smaka på bullar och bakelser som innehöll vallmofrön. Tror bullen på bilden som ser ut som en kanelbulle innehåller detta. Tydligen älskar österrikarna detta i bakverk! Smaken är fräsch och påminner lite om nötter. Tycker det är konstigt att jag inte hört om detta i Sverige faktiskt eftersom det är så pass gott.

Blodgruppsbestämning

Den här praktikveckan på Otto-Wagner-Spital har jag varit på avdelningen där de blodgruppsbestämmer blodet från patienter som ska opereras och kan behöva blod under operationen. Man kollar även så att mottagaren av blodet inte reagerar på blod från donatorer.

Jag minns inte riktigt hur det är i Sverige, men i Österrike så måste en patients blod blodtypas av 1) en biomedicinsk analytiker med metod A och reagens X samt 2) en läkare med metod B och reagens Y. Dvs efter att biomedicinska analytikern utfört blodtypningen så kommer läkaren in på labbet och blodtypar igen, manuellt och med ett kit reagenser av annat fabrikat. Biomedicinska analytikern använder sig av gelkort för blodgruppering. Läkarna droppar ut reagenser i brunnar på en "plastbricka", ungefär som på den här filmen. Sen när patienten ska få blod så blodtypas patientens blod igen, och så kollar man så det inte reagerar med bloddonatorernas blod. 

Gelkort vid blodgruppering. Blodtypning
kan ske manuellt eller maskinellt (se nästa bild).

Instrument som pipetterar blod i gelkort och läser av resultatet.
Har plats för max 7 patienters blod vid vanlig blodgruppering
och då tar det ca 1 timme att utföra analysen.

Om någon som läser det här vet hur det funkar i Sverige får ni gärna kommentera på inlägget! 


En sak som slog mig på labbet är att de inte sorterar prover efter personnr eller sifferkoder, utan oftast efter namn och födelsedatum. Så om det kommer in en person som heter Andersson så kommer provet hela vägen på labbet att heta just Andersson. Det finns därmed risk för att blanda ihop prover om det t.ex. kommer in en familj som råkat ut för en olycka, eller som nu varit ganska aktuellt i Wien: flyktingfamiljer. Vet inte varför de har detta system, kanske är det inte så vanligt att alla heter samma efternamn eller så är det för att det är ett ganska litet lab som det ändå går bra.

Av vad jag kunde se den här veckan så har de en del pappersarbete på labbet, även det ändå är sammankopplat med datorsystemet de använder. Papper som scannas hit och dit för att klicka i saker i datorn. Finns utrymme för förbättringar, men just nu verkar det ändå funka.

Jag tycker att transfusionsmedicin är lite för läskigt för mig eftersom ens jobb så tydligt påverkar en annan människas liv... Egentligen stämmer det ju för mycket en biomedicinsk analytiker gör på sjukhuslab, men det blir ändå lite känslomässigt starkare kanske för att det har med blod att göra. Arbetetsuppgifterna kändes dock helt OK!