Hejdååå patologilabbet, men först två obduktioner, tack!

Hade tänkt att det skulle se jättecoolt ut med gula saker från labbet men i efterhand känns upplägget lite beige:t.

Förra veckan hade jag min sista vecka på patologilabbet. Lärde mig lite immunohistokemi (man färgar in specifika strukturer i cellerna med hjälp av antikroppar) och hur fryssnittning går (det är när man under en operation snittar och färgar in bitar av organ för att t.ex. bedöma hur mycket av en vävnad som innehåller cancerceller så man vet hur mycket man ska operera bort). Sedan fick jag följa med på två obduktioner...

Sammantaget gillade jag allt på patologilabbet och skulle kunna tänka mig att jobba med det när jag är färdig med utbildningen. Så jag är glad över att jag valde att göra praktik där!

Obduktionerna då?

"Svimma inte" sade de till mig innan jag gick ner till obduktionssalen och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har bara sett en död människa på nära håll tidigare och det var en avliden vän till familjen som enligt grekisk ortodox sed hade öppen kista under begravningscermonin. Begravningen var jobbig, men då hade jag ju en relation till den avlidne. Hur skulle det vara att se en död främling?

Tankarna jag hade under och efter obduktionerna var många. Jag tyckte varken innan eller efter att det var obehagligt med obduktioner. Jag var dock inte beredd på att kropparna skulle se ut som de gjorde. Det sågs liksom på långa vägar att de inte levde. Det var i och för sig bra, för jag upplevde att det blev enklare på något sätt att hålla lite distans till eventuella känslor som kan komma när man tänker på att det är en människa som inte lever längre som ligger på bordet framför en. Hade hört kollegor som tyckte det var jobbigt att se ansiktet på den avlidne och fått panikattacker.

Det var intressant men sorgligt att få reda på hur människorna dött eftersom det troligtvis involverat lidande för dem innan de dog. Att se själva obduktionen var inte läskigt, jag försökte känna efter hela tiden så jag inte skulle svimma eller liknande men var inte nära någon gång. Tror att man påverkas av andra och kanske blir stressad också för att man förväntar sig att det ska vara en obehaglig upplevelse? Jag känner dock inte att döda människor är något som man ska vara rädd för och det som hänt dem påverkades inte av att jag var med på obduktionen. Så på det sättet kändes det OK att vara där.

Rekommenderar jag att gå på obduktioner om tillfälle ges? Nja. Gör som du känner. Var inte rädd, men om du verkligen inte tror att det är din grej så skippa det.

Hemlis: Jag fick lite dödsångest efteråt. Liksom, det är inte så kul att bli påmind om att man kommer dö när det enda man hittills åstadkommit i livet är studieskulder och en taskigt uppdaterad blogg om sina utbytesstudier?

Jaja. Trevlig kväll. Lite rörigt inlägg. Sorry! Uppdaterar om bakteriologilabbet som jag är på nu - i framtiden.

Wien, sett från kyrkan Stephansdom 343 trappsteg upp i södra kyrktornet. Det var den varmaste dagen i november, ca 20 grader varmt. Kyrkan som ligger precis mitt i Wien gav en bra överblick över staden! Kostade 4:50 euro att klättra upp.

Hur du överlever praktik på lab i Österrike

Överlevnadsguide till praktik på lab i Österrike:

1. Ta reda på vad som förväntas av dig. Detta gäller från universitetet i Sverige, universitetet i Österrike och praktikplatsen. Finns det kriterier som ska vara uppfyllda, ska du skriva något, ska din handledare skriva en bedömning? Ta reda på det från början och om inget finns - försök notera vad du lär dig osv ifall något skulle dyka upp senare. För mig var det ganska oklart i början på praktiken men eftersom jag förde anteckningar över vad jag gjorde så var jag ändå förberedd när andra besked kom lite senare.
2. Kom i tid. På de ställen där jag praktiserat är personalen alltid i god tid till jobbet. De brukar också ha "kommer i tid" som kriterium när de bedömer dina prestationer på praktiken, så var där tiden ni avtalat (varierar beroende på arbetsplats och vilka analyser du utför). Däremot är det ofta helt OK att ta frukostpaus/kafferast efter någon timme på morgonen om du känner att du behöver det, och äta lunch i lugn och ro även om de andra snabbt stressar tillbaka till arbetet. Detta är iaf vad som gällt på de ställen där jag varit.
3. Lär dig tyska så snart du får möjlighet. Använd särskilt:
   Guten Morgen (på morgonen), Mahlzeit (mellan kl. 10.00-13.00), Danke (om du får hjälp), Bitte (om någon säger Danke), Tchüss (när du går hem).
4. Var ingen besserwisser. Visa respekt för deras metoder och visa intresse för att lära dig hur de utför analyserna. Om någon utför en sak på ett konstigt sätt så finns det oftast en anledning. I alla fall i 95 % av alla situationer jag varit med om.
5. Spela med i deras hierarki. Kanske låter lite konstigt, men här är de t.ex. jättenoga med titlar samt vem som "duas" och "nias". En läkare är "Dr. Andersson" till och med i sin egen sjukjournal och BMA nämner sinsemellan läkarna med just deras titlar. Kan inte minnas att jag hört någon BMA tilltala läkare med förnamnet. Vad gäller hur de olika yrkesgrupperna agerar sinsemellan så är det ofta så att BMA servar läkare. Plockar fram och plockar bort instrument, rengör efter läkaren, hämtar saker på förfrågan. Ibland känns det som att BMA gör "skitgörat" medan läkare gör det roligare eller mer intressanta arbetet, fastän det egentligen inte behövs. Vissa uppgifter som läkare egentligen ska göra kan BMA tilldelas men känns som att det då är sådana saker som läkarna själva tycker är tråkiga. Majoriteten av de läkare jag mött är dock väldigt trevliga och som vem som helst i personalen. Undantagsfallen är fisförnäma och tror sig vara nåt alldeles särskilt. OBS: Jag menar inte med denna punkt att du ska låta någon trampa dig på tårna. Självklart inte. Men ställ inte till med någon onödig scen.
6. Fråga inte för mycket - men svara ärligt om du får frågan "förstår du hur jag menar?". Med det första menar jag att det är bra att känna av vilken nivå du kan lägga dig på när du ställer frågor, och inte trampa någon på tårna. Jag var t.ex. intresserad av en viss sorts analyser och ville veta exakt hur ett instrument gjorde för att mäta olika värden. Personen som genomförde analyserna var ganska ny vid apparaten och kände sig ställd mot väggen av mina frågor. Om du känner att det är på det viset är det bättre att kanske istället fråga "vet du någonstans där jag kan läsa om analysprinciperna för instrumentet på engelska?". Då får personen möjlighet att A) svara genom att ge mer information eller B) hjälpa till att hitta informationen.
   Med det andra menar jag att det är dåligt att låtsas att du förstår saker som du inte förstår. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gjorde jag det ibland när jag kände att saker och ting inte riktigt var så viktiga att jag BEHÖVDE förstå alla detaljer, men det tycker jag bara man ska göra i undantagsfall. Om någon förklarar en sak och frågar: förstår du? - var ärlig och säg: "jag förstår en del saker men inte riktigt sammanhanget, kan du snälla förklara igen?" Vet att det låter fjantigt och kanske som en självklarhet men det blir så mycket roligare när två personer som pratar förstår varandra!
7. Småprata på lunchen och rasterna. Hey, jag är introvert och gör inte sånt här särskilt naturligt. Jag har dock lärt mig mycket om Österrike genom fikarasterna och om hur arbetet
   ser ut för BMA i andra länder. Det är också enklare att jobba med folk om man vet mer om dem, vad de gillar och brukar göra på fritiden.
8. Alla kan ha en dålig dag - såväl du som de du jobbar med. Om olyckan är framme, var öppen och förklara vad som hänt. Om du inte kan lösa problemet själv så underlätta för dem att fixa det så smärtfritt det går. Även om man kan känna sig värdelös om man råkat göra något fel så blir det inte bättre av att gräva ned sig och sjukskriva sig resten av praktiken. Om inget allvarligt hände utöver att du "gjorde bort dig" - se det som en lärdom. Du kommer ju troligtvis inte träffa personerna igen efter praktiken är slut så du kan lära dig av misstaget och gå vidare med ditt liv.
   Om man kommer till en ny praktikplats kan det ju också vara så att man möts av en sur handledare som inte direkt inbjuder till något som helst samtal. Då är det bra att inte ta åt sig, utan istället kanske försöka hitta någon annan på praktikplatsen man kan prata med. Handledaren kan ha haft en dålig dag, varit stressad över arbetssituationen eller påverkats av något annat som gjort att handledandet av en förvirrad stackars svensk student inte är det roligaste på att göra-listan. GRÄV INTE NED DIG VID MOTGÅNGAR är mitt tips.
9. Ta egna initiativ. På mina praktikplatser har det funnits mycket utrymme att forma praktiken efter mina intressen. Vilka metoder är du intresserade av att utföra, vad vill du lära dig? Fråga så går det säkert att fixa! Syftet med praktiken är ju att du ska lära dig arbetet och testa på saker du kanske ska jobba med sedan. Om du vill fördjupa dig i något - säg till! Det kan finnas praktiska begränsningar (t.ex. om de har ont om personal eller att personalen som utför analysen inte kan engelska) men annars brukar det mesta gå att lösa om du säger till i tid och visar intresse.
10. Bjud på fika. Jag fick massa olika sorters fika på min praktik och det var kul att ta med eget fika för att bjuda tillbaka. Ikea är mitt tips om du vill ta med dig något exotiskt men inte kan baka själv ;)

Två statyer på taket till Schloss Belvedere som båda spelar "hard to get"...
Som belöning för att du scrollade igenom hela inlägget.

Detaljer från patologlabbet

1. Ingen har städat efter gramfärgningen. 2. Färgspill, något hände och den rosa fläcken blev orange. 3. Paraffin som smälter. 4. Handske som används när formalin hanteras. Formalin används för att konservera organ så att de inte förstörs innan de ska bäddas in i paraffin. Är mycket giftigt. 5. Färgning med "kernerot" (tyska). 6. Ryggmärgsprover läggs i EDTA i några timmar innan de bäddas in i paraffin. EDTA gör att vävnaden blir mjukare och därmed lättare att snitta. Här ses en plastkassett som benmärgsprovet förvaras i. Den snurrar ovanför en magnetomrörare som gör att EDTA:n blandas om.

Döda kroppsdelar, färg och en ny praktikplats

Hej,

Nu har jag praktiserat en vecka på min nya praktikplats: patologi på Wilhelminenspital.
Detta sjukhus är precis som Otto-Wagner-Spital uppdelat i paviljonger, med olika byggnader för varje avdelning. Histologi/patologi-labbet delar byggnad med mikrobiologilabbet - och det är på mikrobiologen jag ska vara sista praktikveckorna i Wien. Så jag kommer alltså bara gå in i rummet intill när jag ska odla bakterier :)

Utanför labbet vid Wilhelminenspital. Höstlöven börjar ge upp.

På patologi-labbet jobbar sju BMA och några läkare. Labbet är litet och lokalerna väldigt gamla, men om fem månader ska labbet flytta till en nybyggd del av sjukhuset - då kommer lokaler och utrustning vara mer moderna.

Till labbet kommer organ och vävnadsprover från patienter som t.ex. har misstänkta tumörer i något organ eller har amputerat en kroppsdel. Stora organ skärs till mindre vävnadsbitar av läkaren som gör en medicinsk bedömning av vilka delar som ska studeras vidare, medan små organ direkt kan tas om hand av biomedicinska analytikern. Därefter ska vävnadsmaterialet bäddas in i paraffin, snittas till tunna skivor och färgas med olika färgningsmetoder beroende på vad som ska studeras i organen. Sedan bedöms preparaten mikroskopiskt av läkare.

Har dålig fantasi men tänkte att jag kan slänga in ett exempel på en frågeställning som vi får in på patologilabbet:

Patienten har magsår. Kan bakterien Helicobacter pylori vara orsaken?
Då kan man ta en biopsi (en liten bit vävnad) från magslemhinnan och färgar snitt från den med färningsmetoden "Modified Giemsa". Finns bakterier i slemhinnan färgas de in och det kan då tala för att patienten har en bakteriell infektion i magen.

Hur har då praktiken varit hittills? Jag har sett ganska mycket från avdelningen även om praktiken inte varit lika uppstyrd som på förra praktikplatsen. Här slussas jag emellan olika personer hela tiden och måste själv säga till om vad jag vill se. Mellan några timmar på förmiddagen sitter de flesta och snittar och då känner jag mig lite i vägen. Då försöker jag hjälpa dem med att färga deras färdiga snitt och sortera paraffinklossar i nummerordning... En nackdel är att jag inte vet riktigt hur jag ska planera min dag, och blir lite stressad av att inte veta när det är OK att jag tar paus och när jag kan gå hem.

Folk är dock väldigt trevliga och inkluderar mig i samtal och jobbet. Många är unga, och de kan bra engelska. Så det känns jätteskönt.

Förra veckan testade jag på att färga några specialfärgningar, idag började jag att snitta med en slädmikrotom (Se suddig Youtube-film nedan. Man drar en kniv över preparatet som är inbäddat i en paraffin-kloss, och använder en pensel för att fånga upp det tuuunna tuuunna snittet för att kunna lägga det på ett objektglas). Vet att jag ska vara på immunohistokemi-delen sista veckan på praktiken, men har inte riktigt koll på vad jag ska göra däremellan. Snitta fryssnitt? Jaja, återkommer till de olika delarna i praktiken vid ett annat tillfälle.

OH, JUST DET. Kom på att jag måste berätta om organen som kommer in på labbet i formalin? 
Jag såg ju en del döda djur när jag studerade anatomi och fysiologi på veterinärprogrammet men jag har ju inte sett så många mänskliga organ. Tydligen reagerar jag inte alls på mänskliga "inre organ" med ETT undantag. Såg en livmoder som blivit bortopererad pga tumörbildning. Det var jätteobehagligt och knöt sig i magen på mig.
Vad gäller mer "ytliga" kroppsdelar så har jag märkt att jag har svårt för fingrar och händer som amputerats. Tror att det är kroppsdelar som jag är ovan att se och att jag föreställer mig hur det är att bli av med dem. Detta får mig att tänka på att det kanske var bra att jag missade en obduktion som jag hade planerat att gå på i våras på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Kanske hade det blivit för mycket att se en hel död människa, när jag uppenbarligen tycker det är lite jobbigt att se mindre delar.

OKEJZ. Det var allt för idag, nu ska jag gå och värma en pizza och sen sova - då jag av oklar anledning föreslagit för min handledare på praktikplatsen att jag kan börja kl. 07.00 resten av veckan...

Godnatt.