Hejdååå patologilabbet, men först två obduktioner, tack!

Hade tänkt att det skulle se jättecoolt ut med gula saker från labbet men i efterhand känns upplägget lite beige:t.

Förra veckan hade jag min sista vecka på patologilabbet. Lärde mig lite immunohistokemi (man färgar in specifika strukturer i cellerna med hjälp av antikroppar) och hur fryssnittning går (det är när man under en operation snittar och färgar in bitar av organ för att t.ex. bedöma hur mycket av en vävnad som innehåller cancerceller så man vet hur mycket man ska operera bort). Sedan fick jag följa med på två obduktioner...

Sammantaget gillade jag allt på patologilabbet och skulle kunna tänka mig att jobba med det när jag är färdig med utbildningen. Så jag är glad över att jag valde att göra praktik där!

Obduktionerna då?

"Svimma inte" sade de till mig innan jag gick ner till obduktionssalen och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har bara sett en död människa på nära håll tidigare och det var en avliden vän till familjen som enligt grekisk ortodox sed hade öppen kista under begravningscermonin. Begravningen var jobbig, men då hade jag ju en relation till den avlidne. Hur skulle det vara att se en död främling?

Tankarna jag hade under och efter obduktionerna var många. Jag tyckte varken innan eller efter att det var obehagligt med obduktioner. Jag var dock inte beredd på att kropparna skulle se ut som de gjorde. Det sågs liksom på långa vägar att de inte levde. Det var i och för sig bra, för jag upplevde att det blev enklare på något sätt att hålla lite distans till eventuella känslor som kan komma när man tänker på att det är en människa som inte lever längre som ligger på bordet framför en. Hade hört kollegor som tyckte det var jobbigt att se ansiktet på den avlidne och fått panikattacker.

Det var intressant men sorgligt att få reda på hur människorna dött eftersom det troligtvis involverat lidande för dem innan de dog. Att se själva obduktionen var inte läskigt, jag försökte känna efter hela tiden så jag inte skulle svimma eller liknande men var inte nära någon gång. Tror att man påverkas av andra och kanske blir stressad också för att man förväntar sig att det ska vara en obehaglig upplevelse? Jag känner dock inte att döda människor är något som man ska vara rädd för och det som hänt dem påverkades inte av att jag var med på obduktionen. Så på det sättet kändes det OK att vara där.

Rekommenderar jag att gå på obduktioner om tillfälle ges? Nja. Gör som du känner. Var inte rädd, men om du verkligen inte tror att det är din grej så skippa det.

Hemlis: Jag fick lite dödsångest efteråt. Liksom, det är inte så kul att bli påmind om att man kommer dö när det enda man hittills åstadkommit i livet är studieskulder och en taskigt uppdaterad blogg om sina utbytesstudier?

Jaja. Trevlig kväll. Lite rörigt inlägg. Sorry! Uppdaterar om bakteriologilabbet som jag är på nu - i framtiden.

Wien, sett från kyrkan Stephansdom 343 trappsteg upp i södra kyrktornet. Det var den varmaste dagen i november, ca 20 grader varmt. Kyrkan som ligger precis mitt i Wien gav en bra överblick över staden! Kostade 4:50 euro att klättra upp.

Hur du överlever praktik på lab i Österrike

Överlevnadsguide till praktik på lab i Österrike:

1. Ta reda på vad som förväntas av dig. Detta gäller från universitetet i Sverige, universitetet i Österrike och praktikplatsen. Finns det kriterier som ska vara uppfyllda, ska du skriva något, ska din handledare skriva en bedömning? Ta reda på det från början och om inget finns - försök notera vad du lär dig osv ifall något skulle dyka upp senare. För mig var det ganska oklart i början på praktiken men eftersom jag förde anteckningar över vad jag gjorde så var jag ändå förberedd när andra besked kom lite senare.
2. Kom i tid. På de ställen där jag praktiserat är personalen alltid i god tid till jobbet. De brukar också ha "kommer i tid" som kriterium när de bedömer dina prestationer på praktiken, så var där tiden ni avtalat (varierar beroende på arbetsplats och vilka analyser du utför). Däremot är det ofta helt OK att ta frukostpaus/kafferast efter någon timme på morgonen om du känner att du behöver det, och äta lunch i lugn och ro även om de andra snabbt stressar tillbaka till arbetet. Detta är iaf vad som gällt på de ställen där jag varit.
3. Lär dig tyska så snart du får möjlighet. Använd särskilt:
   Guten Morgen (på morgonen), Mahlzeit (mellan kl. 10.00-13.00), Danke (om du får hjälp), Bitte (om någon säger Danke), Tchüss (när du går hem).
4. Var ingen besserwisser. Visa respekt för deras metoder och visa intresse för att lära dig hur de utför analyserna. Om någon utför en sak på ett konstigt sätt så finns det oftast en anledning. I alla fall i 95 % av alla situationer jag varit med om.
5. Spela med i deras hierarki. Kanske låter lite konstigt, men här är de t.ex. jättenoga med titlar samt vem som "duas" och "nias". En läkare är "Dr. Andersson" till och med i sin egen sjukjournal och BMA nämner sinsemellan läkarna med just deras titlar. Kan inte minnas att jag hört någon BMA tilltala läkare med förnamnet. Vad gäller hur de olika yrkesgrupperna agerar sinsemellan så är det ofta så att BMA servar läkare. Plockar fram och plockar bort instrument, rengör efter läkaren, hämtar saker på förfrågan. Ibland känns det som att BMA gör "skitgörat" medan läkare gör det roligare eller mer intressanta arbetet, fastän det egentligen inte behövs. Vissa uppgifter som läkare egentligen ska göra kan BMA tilldelas men känns som att det då är sådana saker som läkarna själva tycker är tråkiga. Majoriteten av de läkare jag mött är dock väldigt trevliga och som vem som helst i personalen. Undantagsfallen är fisförnäma och tror sig vara nåt alldeles särskilt. OBS: Jag menar inte med denna punkt att du ska låta någon trampa dig på tårna. Självklart inte. Men ställ inte till med någon onödig scen.
6. Fråga inte för mycket - men svara ärligt om du får frågan "förstår du hur jag menar?". Med det första menar jag att det är bra att känna av vilken nivå du kan lägga dig på när du ställer frågor, och inte trampa någon på tårna. Jag var t.ex. intresserad av en viss sorts analyser och ville veta exakt hur ett instrument gjorde för att mäta olika värden. Personen som genomförde analyserna var ganska ny vid apparaten och kände sig ställd mot väggen av mina frågor. Om du känner att det är på det viset är det bättre att kanske istället fråga "vet du någonstans där jag kan läsa om analysprinciperna för instrumentet på engelska?". Då får personen möjlighet att A) svara genom att ge mer information eller B) hjälpa till att hitta informationen.
   Med det andra menar jag att det är dåligt att låtsas att du förstår saker som du inte förstår. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gjorde jag det ibland när jag kände att saker och ting inte riktigt var så viktiga att jag BEHÖVDE förstå alla detaljer, men det tycker jag bara man ska göra i undantagsfall. Om någon förklarar en sak och frågar: förstår du? - var ärlig och säg: "jag förstår en del saker men inte riktigt sammanhanget, kan du snälla förklara igen?" Vet att det låter fjantigt och kanske som en självklarhet men det blir så mycket roligare när två personer som pratar förstår varandra!
7. Småprata på lunchen och rasterna. Hey, jag är introvert och gör inte sånt här särskilt naturligt. Jag har dock lärt mig mycket om Österrike genom fikarasterna och om hur arbetet
   ser ut för BMA i andra länder. Det är också enklare att jobba med folk om man vet mer om dem, vad de gillar och brukar göra på fritiden.
8. Alla kan ha en dålig dag - såväl du som de du jobbar med. Om olyckan är framme, var öppen och förklara vad som hänt. Om du inte kan lösa problemet själv så underlätta för dem att fixa det så smärtfritt det går. Även om man kan känna sig värdelös om man råkat göra något fel så blir det inte bättre av att gräva ned sig och sjukskriva sig resten av praktiken. Om inget allvarligt hände utöver att du "gjorde bort dig" - se det som en lärdom. Du kommer ju troligtvis inte träffa personerna igen efter praktiken är slut så du kan lära dig av misstaget och gå vidare med ditt liv.
   Om man kommer till en ny praktikplats kan det ju också vara så att man möts av en sur handledare som inte direkt inbjuder till något som helst samtal. Då är det bra att inte ta åt sig, utan istället kanske försöka hitta någon annan på praktikplatsen man kan prata med. Handledaren kan ha haft en dålig dag, varit stressad över arbetssituationen eller påverkats av något annat som gjort att handledandet av en förvirrad stackars svensk student inte är det roligaste på att göra-listan. GRÄV INTE NED DIG VID MOTGÅNGAR är mitt tips.
9. Ta egna initiativ. På mina praktikplatser har det funnits mycket utrymme att forma praktiken efter mina intressen. Vilka metoder är du intresserade av att utföra, vad vill du lära dig? Fråga så går det säkert att fixa! Syftet med praktiken är ju att du ska lära dig arbetet och testa på saker du kanske ska jobba med sedan. Om du vill fördjupa dig i något - säg till! Det kan finnas praktiska begränsningar (t.ex. om de har ont om personal eller att personalen som utför analysen inte kan engelska) men annars brukar det mesta gå att lösa om du säger till i tid och visar intresse.
10. Bjud på fika. Jag fick massa olika sorters fika på min praktik och det var kul att ta med eget fika för att bjuda tillbaka. Ikea är mitt tips om du vill ta med dig något exotiskt men inte kan baka själv ;)

Två statyer på taket till Schloss Belvedere som båda spelar "hard to get"...
Som belöning för att du scrollade igenom hela inlägget.

Oönskad graviditet - en, ur svenskt perspektiv, främmande lösning

Längs trottoaren på utkanten av sjukhusområdet finns en diskret grind till en
bebislucka där föräldrar kan adoptera bort sina barn anonymt.

Guten tag.

På mitt sjukhus där jag praktiserar finns en för mig lite konstig inrättning, nämligen något som kallas "Babynest". Det är en babyklappe (bebislucka) där du som förälder kan lämna ifrån dig ditt nyfödda barn anonymt till sjukhuspersonal, om du t.ex. inte längre vill ha det. En student berättade detta för mig, när vi passerade Wilhelminenspitals babyklappe med bussen, och jag blev ganska chockad när jag hörde att de hade en sådan inrättning. Hon förklarade att det var för att folk inte skulle lämna sina barn på gatan, eller något ännu värre. Hade vi inte såna i Sverige? undrade hon. Hur gjorde vi då med barn som ingen ville ha? Jag svarade aldrig hört att det var ett problem i Sverige. Kanske något enstaka fall, men om något lämnades i soprum eller på gatan i en kartong så var det oftast... kattungar. Inte barn.

Genom dörren syns bebisluckan. På baksidan går en väg som leder till sjukhusbyggnaden där
sjukvårdspersonal väntar och kan ta hand om barnet så snart föräldern lämnat ifrån sig barnet.

Hur som helst så har jag kollat upp lite om bebisluckor och de verkar finnas i flera länder i Europa, ex. Tyskland och Frankrike. På Wilhelminenspital är luckan byggd på så sätt att du som förälder kan lämna in ditt barn där helt anonymt i en varm bädd i en kuvös. Om du vill kan du köpa ett gosedjur och ge till barnet. Du får en fyrsiffrig kod som kopplas till barnet, så att du när du lämnat ifrån dig det kan ringa till sjukhuset, uppge koden och på så sätt anonymt få reda på hur ditt barn mår. När barnet läggs i krubban i bebisluckan filmas det av sjukhuspersonalen och efter några minuter kommer läkare eller annan sjukvårdspersonal gå ut och ta hand om barnet. Barnet kommer sedan till ett fosterhem. Inom åtta veckor efter att barnet har lämnats i luckan har föräldrarna möjlighet att få tillbaka det.

Sjukhuset ger även (enligt mina knaggliga försök att översätta informationen från deras hemsida) möjlighet till anonym förlossning, för kvinnor som inte vill uppge sin identitet när de föder barn.

Information om Wilhelminenspitals babynest finns här (tyska) och ett videoklipp om bebisluckan har jag hittat här.

Edit: Jag har fått frågan om hur Österrike ser på abort. Av det jag lyckats lite snabbt googla fram (rätta mig gärna om jag har fel!) så är abort tillåtet i Österrike, samtidigt som läkare kan välja att inte utföra aborter. Det gör att det finns kliniker som helt vägrar att genomföra aborter vilket gör att det t.ex. kan vara svårt för kvinnor på landsbygden att få hjälp. Dessutom måste kvinnan själv betala för aborten (5000-10000 kr). 

Q&A om patologipraktiken och SPÄNNANDE AVSLUTNING på ett inlägg.

Nu har jag varit på patologilabbet i tre veckor och tänkte dela med mig av tankar om praktiken där. I slutet av inlägget kommer lite cool fakta om labbet!

Vad är roligast på labbet?
Det roligaste tycker jag är att bädda in preparaten i paraffin. Man öppnar en plastkassett genom att bryta loss ett lock, droppar lite paraffin i en metallskål och lägger i vävnadsbiten från kassetten med hjälp av en tång. Därefter lägger man skålen på en kall platta så vävnadsbiten stelnar i paraffinet. Plastbiten som är kvar från kassetten lägger man ovanpå paraffinet som en kloss, som gjuts fast och används för att hålla fast vävnaden när den senare ska snittas.
Lång historia kort: Det är roligt att gjuta fast saker i paraffin.

Hur är kaffet på labbet?
Helt OK. Som i Sverige. Men inte som på Otto-Wagner-Spital... :´(

Vad är minst roligt på labbet? 
Att andas in kemikalier och lösningsmedel. Det luktar starkt vid manuella färgningsstationen, när läkare tar upp organ som förvaras i formalin och när vi använder bensin för att rengöra ytor där det fastnat paraffin.

Är de som jobbar där trevliga?
Eh, ja! De är supersnälla, charmiga och roliga. Idag berättade jag att jag inte har något att göra efter jobbet när jag kommer hem om dagarna och då frågade de om jag vill hänga med på after work och julmarknad veckorna som kommer :) Så de är snällisch.

Ladda upp en bildserie på något du gör på labbet.
OKEJ. Här är snittning med en slädmikrotom! Jag föredrar dem framför rotationsmikrotomerna som jag inte lyckas få bra snitt med. Enligt någon som gick förbi snabbt var jag en naturbegåvning med slädmikrotomen. Det får ni gärna hälsa dem som nästan underkände mig på praktiska provet i våras... Tack! Sen behöver ni inte säga att jag slängde 80 % av alla preparat precis innan hon passerat.

Orkar inte göra fler bilder. Men klossen ligger på is, sen snittas den, sen läggs snittade biten på ett objektglas och får torka. Därefter tas en paraffinet från snittet bort (maskinellt) och preparatet görs vattenlösligt. Sedan färgas snittet.


OK. Nu har du testat på en massa färgningsmetoder IRL. Hur är det jämfört med färgningen på i skolan?
På laborationerna i skolan färgade jag bara ett snitt, med en färgningsmetod (vi var i en grupp så vi färgade med en metod var). Visst, jag lärde mig hur jag för över snittet mellan kyvetter med olika lösningar, men jag lärde mig ju inte vilka steg som är viktigare än andra. På labbet här ska jag t.ex. göra tre olika färgningar som tar olika lång tid - samtidigt. Säg att varje metod innehåller 5-15 olika steg (blanda lösning, lägg glaset med preparatet i färgen, skölj i kranvatten eller destillerat vatten, torka av med ett papper, droppa på en filtrerad lösning osv i olika ordningar med olika färgningsmedel). Då är det ju viktigt att veta vad som ska prioriteras tidsmässigt. Kan ett preparat vänta en minut extra i kranvatten medan jag tar hand om ett annat preparat som ska torkas och in i värmeskåp? Sånt skulle jag vilja lära mig "fysiskt" på labbet liksom. Jag läste inte den teoretiska kursen i morfologi på BMA-programmet, så där kanske det ingick information om detta men det var inte något vi lärde oss praktiskt på skolans laboration. Meningen med laborationen var kanske att testa på hur det är att färga, inte att lära sig praktiskt. Men då är det lite konstigt att vi senare hade praktiskt prov på hur färgning, snittning osv går till under utbildningen..? OKEJ, svävar iväg lite märker jag.
Hursomhelst så har jag här på praktiken fått snitta egna preparat och sen funderat ut vilka som jag ska färga med vilken metod för att eventuellt kunna se det som metoden ska detektera. Jag har använt olika färgningsmetoder varje dag och försökt läsa på vad jag ska se och varför, samt förstå vilka delar i färgningsmetoden som gör vad. Det har varit kul och jag har lärt mig jättemycket :) Så det är helt klart hundra procent bättre att lära sig färgning av snitt på praktik än i skolan!

OKEJ - berätta nu det där "coola" du skulle säga!
Här kommer en bild på en skylt som sitter på mitt lab på Wilhelminenspital:

Nobelpristagaren professor Karl Landsteiner som upptäckte människans blodgrupper arbetade på laboratoriet från 1907 till 1919. Och obehöriga inte får beträda byggnaden :)

//Pipetteraren

Sverige Sverige... smørrebrød?

Vad jag saknar just nu från Sverige:

1. Vetepärlan.
2. Att folk kan gå på en gata eller i affärer utan att krocka med varandra. Håll till höger???
3. ATT KUNNA PACKA NER SIN MAT I MATAFFÄREN I LUGN OCH RO? Det finns inga "rullband" här i kassorna utan så fort du betalat för dina varor börjar expediten att lasta på nästa kunds varor på dina varor?
4. Att hela världen tar Visa.
5. Veckans brott. Fast jag har haxxat internet så jag kan se på Svt-Play nu. Leif GW <3
6. "Hej" + "Hej då". Enkelt. Inte att underskatta. Orkar inte hålla reda på om det är en schönes wochenende eller guten dag eller Mahlzeit.
7. Sås. Dressing. SÅS? Jag hittar bara hummus. Inte jättehemskt, men det är inte förrän nu jag insett hur mycket sås vi har i affärerna i Sverige. Liksom, vi har sås som ska ätas kall, sås som ska värmas och sås till sallad. Sås sås sås. Och den finns överallt? Här finns den ingenstans...
8. Undertext. Ja, jag vet att det är en kliché att störa sig på att allt är dubbat till tyska. Även nyheter. Visserligen kollade jag på brittiska nyheter och de var faktiskt också dubbade. Men ändå. Kom igen. Tycker ni verkligen att ert språk är så vackert.
9. Att 1 krona är vår minsta valör. Vi tog bort 50-öringen och jag tycker att euro-länderna kan ta bor 1, 2 och 5-centare. De läggs på hög och om jag någon gång ska försöka betala med jämna pengar för att bli av med dem, så slutar det ändå med att jag avrundar och får pengar tillbaka för att min huvudräkning suger. Så högen av små-centare växer och växer.
10. SL. HAHAHA. Nej. Seriöst. Ibland kollar jag sl.se bara för att skratta åt signalfel och spårändringar i Stockholms pendeltågstrafik.

En nyfunnen vän skrev ungefär såhär till mig idag:
"Jag kan tre svenska ord: Wasa, Ikea, smørrebrød."

Donau, under en höstdag då den person jag
saknar mest från Sverige var på besök :)

Detaljer från patologlabbet

1. Ingen har städat efter gramfärgningen. 2. Färgspill, något hände och den rosa fläcken blev orange. 3. Paraffin som smälter. 4. Handske som används när formalin hanteras. Formalin används för att konservera organ så att de inte förstörs innan de ska bäddas in i paraffin. Är mycket giftigt. 5. Färgning med "kernerot" (tyska). 6. Ryggmärgsprover läggs i EDTA i några timmar innan de bäddas in i paraffin. EDTA gör att vävnaden blir mjukare och därmed lättare att snitta. Här ses en plastkassett som benmärgsprovet förvaras i. Den snurrar ovanför en magnetomrörare som gör att EDTA:n blandas om.

FOTOBOMB #2 inkl betygssättning a la apfelstrudel

Betygsättning av fenomen i Wien enligt skalan: apfelstrudel.

1. Wiens hundar. Många och väluppfostrade. Åker snällt tunnelbana utan att bitas (har på sig "beisskorb" = munkorg). Minus för att de inte kan läsa (se bild ovan). Betyg: 

2. Wiens rökare. Många och väluppfostrade. Åker snällt tunnelbana utan att bitas.
Rökning är tillåtet från 16 års ålder i Österrike. Väldigt lite fimpar på marken med svenska mått mätt (frågade dock på jobbet om detta stämde och jag fick höra att rena gator  bara gällde första distriktet...) vilket TEORETISKT skulle kunna bero på att det på nästan alla papperskorgar finns en "cigarettfimpare" enligt bilden ovan. På många restauranger är rökning tillåten inomhus. Små caféer får välja om de vill tillåta rökning eller ej, medan stora caféer enligt lag måste vara indelade i rök- och rökfria utrymmen. Positiva sidor till trots, så måste jag vara politisk korrekt och ge rökare betyget:

3. Wiens toaletter. Alla möjliga färger och former. Men de flesta har en hylla som gör att... det inte skvätter så mycket i toaletten? Det får vi klassa som bra. Jag skulle vilja veta mer om varför toaletterna i Österrike skiljer sig så mycket från de i Sverige, men har andra saker att googla. Eftersom jag fick dåligt samvete för föregående betyg så ger jag Wiens toaletter:

Detta var som alla förstår ett nöd-inlägg eftersom jag inte skrivit något på länge. Vi får se om uppdateringen blir bättre någonsin.

På återseende.