Hejdååå patologilabbet, men först två obduktioner, tack!

Hade tänkt att det skulle se jättecoolt ut med gula saker från labbet men i efterhand känns upplägget lite beige:t.

Förra veckan hade jag min sista vecka på patologilabbet. Lärde mig lite immunohistokemi (man färgar in specifika strukturer i cellerna med hjälp av antikroppar) och hur fryssnittning går (det är när man under en operation snittar och färgar in bitar av organ för att t.ex. bedöma hur mycket av en vävnad som innehåller cancerceller så man vet hur mycket man ska operera bort). Sedan fick jag följa med på två obduktioner...

Sammantaget gillade jag allt på patologilabbet och skulle kunna tänka mig att jobba med det när jag är färdig med utbildningen. Så jag är glad över att jag valde att göra praktik där!

Obduktionerna då?

"Svimma inte" sade de till mig innan jag gick ner till obduktionssalen och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har bara sett en död människa på nära håll tidigare och det var en avliden vän till familjen som enligt grekisk ortodox sed hade öppen kista under begravningscermonin. Begravningen var jobbig, men då hade jag ju en relation till den avlidne. Hur skulle det vara att se en död främling?

Tankarna jag hade under och efter obduktionerna var många. Jag tyckte varken innan eller efter att det var obehagligt med obduktioner. Jag var dock inte beredd på att kropparna skulle se ut som de gjorde. Det sågs liksom på långa vägar att de inte levde. Det var i och för sig bra, för jag upplevde att det blev enklare på något sätt att hålla lite distans till eventuella känslor som kan komma när man tänker på att det är en människa som inte lever längre som ligger på bordet framför en. Hade hört kollegor som tyckte det var jobbigt att se ansiktet på den avlidne och fått panikattacker.

Det var intressant men sorgligt att få reda på hur människorna dött eftersom det troligtvis involverat lidande för dem innan de dog. Att se själva obduktionen var inte läskigt, jag försökte känna efter hela tiden så jag inte skulle svimma eller liknande men var inte nära någon gång. Tror att man påverkas av andra och kanske blir stressad också för att man förväntar sig att det ska vara en obehaglig upplevelse? Jag känner dock inte att döda människor är något som man ska vara rädd för och det som hänt dem påverkades inte av att jag var med på obduktionen. Så på det sättet kändes det OK att vara där.

Rekommenderar jag att gå på obduktioner om tillfälle ges? Nja. Gör som du känner. Var inte rädd, men om du verkligen inte tror att det är din grej så skippa det.

Hemlis: Jag fick lite dödsångest efteråt. Liksom, det är inte så kul att bli påmind om att man kommer dö när det enda man hittills åstadkommit i livet är studieskulder och en taskigt uppdaterad blogg om sina utbytesstudier?

Jaja. Trevlig kväll. Lite rörigt inlägg. Sorry! Uppdaterar om bakteriologilabbet som jag är på nu - i framtiden.

Wien, sett från kyrkan Stephansdom 343 trappsteg upp i södra kyrktornet. Det var den varmaste dagen i november, ca 20 grader varmt. Kyrkan som ligger precis mitt i Wien gav en bra överblick över staden! Kostade 4:50 euro att klättra upp.

Q&A om patologipraktiken och SPÄNNANDE AVSLUTNING på ett inlägg.

Nu har jag varit på patologilabbet i tre veckor och tänkte dela med mig av tankar om praktiken där. I slutet av inlägget kommer lite cool fakta om labbet!

Vad är roligast på labbet?
Det roligaste tycker jag är att bädda in preparaten i paraffin. Man öppnar en plastkassett genom att bryta loss ett lock, droppar lite paraffin i en metallskål och lägger i vävnadsbiten från kassetten med hjälp av en tång. Därefter lägger man skålen på en kall platta så vävnadsbiten stelnar i paraffinet. Plastbiten som är kvar från kassetten lägger man ovanpå paraffinet som en kloss, som gjuts fast och används för att hålla fast vävnaden när den senare ska snittas.
Lång historia kort: Det är roligt att gjuta fast saker i paraffin.

Hur är kaffet på labbet?
Helt OK. Som i Sverige. Men inte som på Otto-Wagner-Spital... :´(

Vad är minst roligt på labbet? 
Att andas in kemikalier och lösningsmedel. Det luktar starkt vid manuella färgningsstationen, när läkare tar upp organ som förvaras i formalin och när vi använder bensin för att rengöra ytor där det fastnat paraffin.

Är de som jobbar där trevliga?
Eh, ja! De är supersnälla, charmiga och roliga. Idag berättade jag att jag inte har något att göra efter jobbet när jag kommer hem om dagarna och då frågade de om jag vill hänga med på after work och julmarknad veckorna som kommer :) Så de är snällisch.

Ladda upp en bildserie på något du gör på labbet.
OKEJ. Här är snittning med en slädmikrotom! Jag föredrar dem framför rotationsmikrotomerna som jag inte lyckas få bra snitt med. Enligt någon som gick förbi snabbt var jag en naturbegåvning med slädmikrotomen. Det får ni gärna hälsa dem som nästan underkände mig på praktiska provet i våras... Tack! Sen behöver ni inte säga att jag slängde 80 % av alla preparat precis innan hon passerat.

Orkar inte göra fler bilder. Men klossen ligger på is, sen snittas den, sen läggs snittade biten på ett objektglas och får torka. Därefter tas en paraffinet från snittet bort (maskinellt) och preparatet görs vattenlösligt. Sedan färgas snittet.


OK. Nu har du testat på en massa färgningsmetoder IRL. Hur är det jämfört med färgningen på i skolan?
På laborationerna i skolan färgade jag bara ett snitt, med en färgningsmetod (vi var i en grupp så vi färgade med en metod var). Visst, jag lärde mig hur jag för över snittet mellan kyvetter med olika lösningar, men jag lärde mig ju inte vilka steg som är viktigare än andra. På labbet här ska jag t.ex. göra tre olika färgningar som tar olika lång tid - samtidigt. Säg att varje metod innehåller 5-15 olika steg (blanda lösning, lägg glaset med preparatet i färgen, skölj i kranvatten eller destillerat vatten, torka av med ett papper, droppa på en filtrerad lösning osv i olika ordningar med olika färgningsmedel). Då är det ju viktigt att veta vad som ska prioriteras tidsmässigt. Kan ett preparat vänta en minut extra i kranvatten medan jag tar hand om ett annat preparat som ska torkas och in i värmeskåp? Sånt skulle jag vilja lära mig "fysiskt" på labbet liksom. Jag läste inte den teoretiska kursen i morfologi på BMA-programmet, så där kanske det ingick information om detta men det var inte något vi lärde oss praktiskt på skolans laboration. Meningen med laborationen var kanske att testa på hur det är att färga, inte att lära sig praktiskt. Men då är det lite konstigt att vi senare hade praktiskt prov på hur färgning, snittning osv går till under utbildningen..? OKEJ, svävar iväg lite märker jag.
Hursomhelst så har jag här på praktiken fått snitta egna preparat och sen funderat ut vilka som jag ska färga med vilken metod för att eventuellt kunna se det som metoden ska detektera. Jag har använt olika färgningsmetoder varje dag och försökt läsa på vad jag ska se och varför, samt förstå vilka delar i färgningsmetoden som gör vad. Det har varit kul och jag har lärt mig jättemycket :) Så det är helt klart hundra procent bättre att lära sig färgning av snitt på praktik än i skolan!

OKEJ - berätta nu det där "coola" du skulle säga!
Här kommer en bild på en skylt som sitter på mitt lab på Wilhelminenspital:

Nobelpristagaren professor Karl Landsteiner som upptäckte människans blodgrupper arbetade på laboratoriet från 1907 till 1919. Och obehöriga inte får beträda byggnaden :)

//Pipetteraren

Detaljer från patologlabbet

1. Ingen har städat efter gramfärgningen. 2. Färgspill, något hände och den rosa fläcken blev orange. 3. Paraffin som smälter. 4. Handske som används när formalin hanteras. Formalin används för att konservera organ så att de inte förstörs innan de ska bäddas in i paraffin. Är mycket giftigt. 5. Färgning med "kernerot" (tyska). 6. Ryggmärgsprover läggs i EDTA i några timmar innan de bäddas in i paraffin. EDTA gör att vävnaden blir mjukare och därmed lättare att snitta. Här ses en plastkassett som benmärgsprovet förvaras i. Den snurrar ovanför en magnetomrörare som gör att EDTA:n blandas om.

Döda kroppsdelar, färg och en ny praktikplats

Hej,

Nu har jag praktiserat en vecka på min nya praktikplats: patologi på Wilhelminenspital.
Detta sjukhus är precis som Otto-Wagner-Spital uppdelat i paviljonger, med olika byggnader för varje avdelning. Histologi/patologi-labbet delar byggnad med mikrobiologilabbet - och det är på mikrobiologen jag ska vara sista praktikveckorna i Wien. Så jag kommer alltså bara gå in i rummet intill när jag ska odla bakterier :)

Utanför labbet vid Wilhelminenspital. Höstlöven börjar ge upp.

På patologi-labbet jobbar sju BMA och några läkare. Labbet är litet och lokalerna väldigt gamla, men om fem månader ska labbet flytta till en nybyggd del av sjukhuset - då kommer lokaler och utrustning vara mer moderna.

Till labbet kommer organ och vävnadsprover från patienter som t.ex. har misstänkta tumörer i något organ eller har amputerat en kroppsdel. Stora organ skärs till mindre vävnadsbitar av läkaren som gör en medicinsk bedömning av vilka delar som ska studeras vidare, medan små organ direkt kan tas om hand av biomedicinska analytikern. Därefter ska vävnadsmaterialet bäddas in i paraffin, snittas till tunna skivor och färgas med olika färgningsmetoder beroende på vad som ska studeras i organen. Sedan bedöms preparaten mikroskopiskt av läkare.

Har dålig fantasi men tänkte att jag kan slänga in ett exempel på en frågeställning som vi får in på patologilabbet:

Patienten har magsår. Kan bakterien Helicobacter pylori vara orsaken?
Då kan man ta en biopsi (en liten bit vävnad) från magslemhinnan och färgar snitt från den med färningsmetoden "Modified Giemsa". Finns bakterier i slemhinnan färgas de in och det kan då tala för att patienten har en bakteriell infektion i magen.

Hur har då praktiken varit hittills? Jag har sett ganska mycket från avdelningen även om praktiken inte varit lika uppstyrd som på förra praktikplatsen. Här slussas jag emellan olika personer hela tiden och måste själv säga till om vad jag vill se. Mellan några timmar på förmiddagen sitter de flesta och snittar och då känner jag mig lite i vägen. Då försöker jag hjälpa dem med att färga deras färdiga snitt och sortera paraffinklossar i nummerordning... En nackdel är att jag inte vet riktigt hur jag ska planera min dag, och blir lite stressad av att inte veta när det är OK att jag tar paus och när jag kan gå hem.

Folk är dock väldigt trevliga och inkluderar mig i samtal och jobbet. Många är unga, och de kan bra engelska. Så det känns jätteskönt.

Förra veckan testade jag på att färga några specialfärgningar, idag började jag att snitta med en slädmikrotom (Se suddig Youtube-film nedan. Man drar en kniv över preparatet som är inbäddat i en paraffin-kloss, och använder en pensel för att fånga upp det tuuunna tuuunna snittet för att kunna lägga det på ett objektglas). Vet att jag ska vara på immunohistokemi-delen sista veckan på praktiken, men har inte riktigt koll på vad jag ska göra däremellan. Snitta fryssnitt? Jaja, återkommer till de olika delarna i praktiken vid ett annat tillfälle.

OH, JUST DET. Kom på att jag måste berätta om organen som kommer in på labbet i formalin? 
Jag såg ju en del döda djur när jag studerade anatomi och fysiologi på veterinärprogrammet men jag har ju inte sett så många mänskliga organ. Tydligen reagerar jag inte alls på mänskliga "inre organ" med ETT undantag. Såg en livmoder som blivit bortopererad pga tumörbildning. Det var jätteobehagligt och knöt sig i magen på mig.
Vad gäller mer "ytliga" kroppsdelar så har jag märkt att jag har svårt för fingrar och händer som amputerats. Tror att det är kroppsdelar som jag är ovan att se och att jag föreställer mig hur det är att bli av med dem. Detta får mig att tänka på att det kanske var bra att jag missade en obduktion som jag hade planerat att gå på i våras på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Kanske hade det blivit för mycket att se en hel död människa, när jag uppenbarligen tycker det är lite jobbigt att se mindre delar.

OKEJZ. Det var allt för idag, nu ska jag gå och värma en pizza och sen sova - då jag av oklar anledning föreslagit för min handledare på praktikplatsen att jag kan börja kl. 07.00 resten av veckan...

Godnatt.