Hur du överlever praktik på lab i Österrike

Överlevnadsguide till praktik på lab i Österrike:

1. Ta reda på vad som förväntas av dig. Detta gäller från universitetet i Sverige, universitetet i Österrike och praktikplatsen. Finns det kriterier som ska vara uppfyllda, ska du skriva något, ska din handledare skriva en bedömning? Ta reda på det från början och om inget finns - försök notera vad du lär dig osv ifall något skulle dyka upp senare. För mig var det ganska oklart i början på praktiken men eftersom jag förde anteckningar över vad jag gjorde så var jag ändå förberedd när andra besked kom lite senare.
2. Kom i tid. På de ställen där jag praktiserat är personalen alltid i god tid till jobbet. De brukar också ha "kommer i tid" som kriterium när de bedömer dina prestationer på praktiken, så var där tiden ni avtalat (varierar beroende på arbetsplats och vilka analyser du utför). Däremot är det ofta helt OK att ta frukostpaus/kafferast efter någon timme på morgonen om du känner att du behöver det, och äta lunch i lugn och ro även om de andra snabbt stressar tillbaka till arbetet. Detta är iaf vad som gällt på de ställen där jag varit.
3. Lär dig tyska så snart du får möjlighet. Använd särskilt:
   Guten Morgen (på morgonen), Mahlzeit (mellan kl. 10.00-13.00), Danke (om du får hjälp), Bitte (om någon säger Danke), Tchüss (när du går hem).
4. Var ingen besserwisser. Visa respekt för deras metoder och visa intresse för att lära dig hur de utför analyserna. Om någon utför en sak på ett konstigt sätt så finns det oftast en anledning. I alla fall i 95 % av alla situationer jag varit med om.
5. Spela med i deras hierarki. Kanske låter lite konstigt, men här är de t.ex. jättenoga med titlar samt vem som "duas" och "nias". En läkare är "Dr. Andersson" till och med i sin egen sjukjournal och BMA nämner sinsemellan läkarna med just deras titlar. Kan inte minnas att jag hört någon BMA tilltala läkare med förnamnet. Vad gäller hur de olika yrkesgrupperna agerar sinsemellan så är det ofta så att BMA servar läkare. Plockar fram och plockar bort instrument, rengör efter läkaren, hämtar saker på förfrågan. Ibland känns det som att BMA gör "skitgörat" medan läkare gör det roligare eller mer intressanta arbetet, fastän det egentligen inte behövs. Vissa uppgifter som läkare egentligen ska göra kan BMA tilldelas men känns som att det då är sådana saker som läkarna själva tycker är tråkiga. Majoriteten av de läkare jag mött är dock väldigt trevliga och som vem som helst i personalen. Undantagsfallen är fisförnäma och tror sig vara nåt alldeles särskilt. OBS: Jag menar inte med denna punkt att du ska låta någon trampa dig på tårna. Självklart inte. Men ställ inte till med någon onödig scen.
6. Fråga inte för mycket - men svara ärligt om du får frågan "förstår du hur jag menar?". Med det första menar jag att det är bra att känna av vilken nivå du kan lägga dig på när du ställer frågor, och inte trampa någon på tårna. Jag var t.ex. intresserad av en viss sorts analyser och ville veta exakt hur ett instrument gjorde för att mäta olika värden. Personen som genomförde analyserna var ganska ny vid apparaten och kände sig ställd mot väggen av mina frågor. Om du känner att det är på det viset är det bättre att kanske istället fråga "vet du någonstans där jag kan läsa om analysprinciperna för instrumentet på engelska?". Då får personen möjlighet att A) svara genom att ge mer information eller B) hjälpa till att hitta informationen.
   Med det andra menar jag att det är dåligt att låtsas att du förstår saker som du inte förstår. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så gjorde jag det ibland när jag kände att saker och ting inte riktigt var så viktiga att jag BEHÖVDE förstå alla detaljer, men det tycker jag bara man ska göra i undantagsfall. Om någon förklarar en sak och frågar: förstår du? - var ärlig och säg: "jag förstår en del saker men inte riktigt sammanhanget, kan du snälla förklara igen?" Vet att det låter fjantigt och kanske som en självklarhet men det blir så mycket roligare när två personer som pratar förstår varandra!
7. Småprata på lunchen och rasterna. Hey, jag är introvert och gör inte sånt här särskilt naturligt. Jag har dock lärt mig mycket om Österrike genom fikarasterna och om hur arbetet
   ser ut för BMA i andra länder. Det är också enklare att jobba med folk om man vet mer om dem, vad de gillar och brukar göra på fritiden.
8. Alla kan ha en dålig dag - såväl du som de du jobbar med. Om olyckan är framme, var öppen och förklara vad som hänt. Om du inte kan lösa problemet själv så underlätta för dem att fixa det så smärtfritt det går. Även om man kan känna sig värdelös om man råkat göra något fel så blir det inte bättre av att gräva ned sig och sjukskriva sig resten av praktiken. Om inget allvarligt hände utöver att du "gjorde bort dig" - se det som en lärdom. Du kommer ju troligtvis inte träffa personerna igen efter praktiken är slut så du kan lära dig av misstaget och gå vidare med ditt liv.
   Om man kommer till en ny praktikplats kan det ju också vara så att man möts av en sur handledare som inte direkt inbjuder till något som helst samtal. Då är det bra att inte ta åt sig, utan istället kanske försöka hitta någon annan på praktikplatsen man kan prata med. Handledaren kan ha haft en dålig dag, varit stressad över arbetssituationen eller påverkats av något annat som gjort att handledandet av en förvirrad stackars svensk student inte är det roligaste på att göra-listan. GRÄV INTE NED DIG VID MOTGÅNGAR är mitt tips.
9. Ta egna initiativ. På mina praktikplatser har det funnits mycket utrymme att forma praktiken efter mina intressen. Vilka metoder är du intresserade av att utföra, vad vill du lära dig? Fråga så går det säkert att fixa! Syftet med praktiken är ju att du ska lära dig arbetet och testa på saker du kanske ska jobba med sedan. Om du vill fördjupa dig i något - säg till! Det kan finnas praktiska begränsningar (t.ex. om de har ont om personal eller att personalen som utför analysen inte kan engelska) men annars brukar det mesta gå att lösa om du säger till i tid och visar intresse.
10. Bjud på fika. Jag fick massa olika sorters fika på min praktik och det var kul att ta med eget fika för att bjuda tillbaka. Ikea är mitt tips om du vill ta med dig något exotiskt men inte kan baka själv ;)

Två statyer på taket till Schloss Belvedere som båda spelar "hard to get"...
Som belöning för att du scrollade igenom hela inlägget.

Oönskad graviditet - en, ur svenskt perspektiv, främmande lösning

Längs trottoaren på utkanten av sjukhusområdet finns en diskret grind till en
bebislucka där föräldrar kan adoptera bort sina barn anonymt.

Guten tag.

På mitt sjukhus där jag praktiserar finns en för mig lite konstig inrättning, nämligen något som kallas "Babynest". Det är en babyklappe (bebislucka) där du som förälder kan lämna ifrån dig ditt nyfödda barn anonymt till sjukhuspersonal, om du t.ex. inte längre vill ha det. En student berättade detta för mig, när vi passerade Wilhelminenspitals babyklappe med bussen, och jag blev ganska chockad när jag hörde att de hade en sådan inrättning. Hon förklarade att det var för att folk inte skulle lämna sina barn på gatan, eller något ännu värre. Hade vi inte såna i Sverige? undrade hon. Hur gjorde vi då med barn som ingen ville ha? Jag svarade aldrig hört att det var ett problem i Sverige. Kanske något enstaka fall, men om något lämnades i soprum eller på gatan i en kartong så var det oftast... kattungar. Inte barn.

Genom dörren syns bebisluckan. På baksidan går en väg som leder till sjukhusbyggnaden där
sjukvårdspersonal väntar och kan ta hand om barnet så snart föräldern lämnat ifrån sig barnet.

Hur som helst så har jag kollat upp lite om bebisluckor och de verkar finnas i flera länder i Europa, ex. Tyskland och Frankrike. På Wilhelminenspital är luckan byggd på så sätt att du som förälder kan lämna in ditt barn där helt anonymt i en varm bädd i en kuvös. Om du vill kan du köpa ett gosedjur och ge till barnet. Du får en fyrsiffrig kod som kopplas till barnet, så att du när du lämnat ifrån dig det kan ringa till sjukhuset, uppge koden och på så sätt anonymt få reda på hur ditt barn mår. När barnet läggs i krubban i bebisluckan filmas det av sjukhuspersonalen och efter några minuter kommer läkare eller annan sjukvårdspersonal gå ut och ta hand om barnet. Barnet kommer sedan till ett fosterhem. Inom åtta veckor efter att barnet har lämnats i luckan har föräldrarna möjlighet att få tillbaka det.

Sjukhuset ger även (enligt mina knaggliga försök att översätta informationen från deras hemsida) möjlighet till anonym förlossning, för kvinnor som inte vill uppge sin identitet när de föder barn.

Information om Wilhelminenspitals babynest finns här (tyska) och ett videoklipp om bebisluckan har jag hittat här.

Edit: Jag har fått frågan om hur Österrike ser på abort. Av det jag lyckats lite snabbt googla fram (rätta mig gärna om jag har fel!) så är abort tillåtet i Österrike, samtidigt som läkare kan välja att inte utföra aborter. Det gör att det finns kliniker som helt vägrar att genomföra aborter vilket gör att det t.ex. kan vara svårt för kvinnor på landsbygden att få hjälp. Dessutom måste kvinnan själv betala för aborten (5000-10000 kr). 

Sverige Sverige... smørrebrød?

Vad jag saknar just nu från Sverige:

1. Vetepärlan.
2. Att folk kan gå på en gata eller i affärer utan att krocka med varandra. Håll till höger???
3. ATT KUNNA PACKA NER SIN MAT I MATAFFÄREN I LUGN OCH RO? Det finns inga "rullband" här i kassorna utan så fort du betalat för dina varor börjar expediten att lasta på nästa kunds varor på dina varor?
4. Att hela världen tar Visa.
5. Veckans brott. Fast jag har haxxat internet så jag kan se på Svt-Play nu. Leif GW <3
6. "Hej" + "Hej då". Enkelt. Inte att underskatta. Orkar inte hålla reda på om det är en schönes wochenende eller guten dag eller Mahlzeit.
7. Sås. Dressing. SÅS? Jag hittar bara hummus. Inte jättehemskt, men det är inte förrän nu jag insett hur mycket sås vi har i affärerna i Sverige. Liksom, vi har sås som ska ätas kall, sås som ska värmas och sås till sallad. Sås sås sås. Och den finns överallt? Här finns den ingenstans...
8. Undertext. Ja, jag vet att det är en kliché att störa sig på att allt är dubbat till tyska. Även nyheter. Visserligen kollade jag på brittiska nyheter och de var faktiskt också dubbade. Men ändå. Kom igen. Tycker ni verkligen att ert språk är så vackert.
9. Att 1 krona är vår minsta valör. Vi tog bort 50-öringen och jag tycker att euro-länderna kan ta bor 1, 2 och 5-centare. De läggs på hög och om jag någon gång ska försöka betala med jämna pengar för att bli av med dem, så slutar det ändå med att jag avrundar och får pengar tillbaka för att min huvudräkning suger. Så högen av små-centare växer och växer.
10. SL. HAHAHA. Nej. Seriöst. Ibland kollar jag sl.se bara för att skratta åt signalfel och spårändringar i Stockholms pendeltågstrafik.

En nyfunnen vän skrev ungefär såhär till mig idag:
"Jag kan tre svenska ord: Wasa, Ikea, smørrebrød."

Donau, under en höstdag då den person jag
saknar mest från Sverige var på besök :)

Detaljer från patologlabbet

1. Ingen har städat efter gramfärgningen. 2. Färgspill, något hände och den rosa fläcken blev orange. 3. Paraffin som smälter. 4. Handske som används när formalin hanteras. Formalin används för att konservera organ så att de inte förstörs innan de ska bäddas in i paraffin. Är mycket giftigt. 5. Färgning med "kernerot" (tyska). 6. Ryggmärgsprover läggs i EDTA i några timmar innan de bäddas in i paraffin. EDTA gör att vävnaden blir mjukare och därmed lättare att snitta. Här ses en plastkassett som benmärgsprovet förvaras i. Den snurrar ovanför en magnetomrörare som gör att EDTA:n blandas om.

FOTOBOMB #2 inkl betygssättning a la apfelstrudel

Betygsättning av fenomen i Wien enligt skalan: apfelstrudel.

1. Wiens hundar. Många och väluppfostrade. Åker snällt tunnelbana utan att bitas (har på sig "beisskorb" = munkorg). Minus för att de inte kan läsa (se bild ovan). Betyg: 

2. Wiens rökare. Många och väluppfostrade. Åker snällt tunnelbana utan att bitas.
Rökning är tillåtet från 16 års ålder i Österrike. Väldigt lite fimpar på marken med svenska mått mätt (frågade dock på jobbet om detta stämde och jag fick höra att rena gator  bara gällde första distriktet...) vilket TEORETISKT skulle kunna bero på att det på nästan alla papperskorgar finns en "cigarettfimpare" enligt bilden ovan. På många restauranger är rökning tillåten inomhus. Små caféer får välja om de vill tillåta rökning eller ej, medan stora caféer enligt lag måste vara indelade i rök- och rökfria utrymmen. Positiva sidor till trots, så måste jag vara politisk korrekt och ge rökare betyget:

3. Wiens toaletter. Alla möjliga färger och former. Men de flesta har en hylla som gör att... det inte skvätter så mycket i toaletten? Det får vi klassa som bra. Jag skulle vilja veta mer om varför toaletterna i Österrike skiljer sig så mycket från de i Sverige, men har andra saker att googla. Eftersom jag fick dåligt samvete för föregående betyg så ger jag Wiens toaletter:

Detta var som alla förstår ett nöd-inlägg eftersom jag inte skrivit något på länge. Vi får se om uppdateringen blir bättre någonsin.

På återseende.

Döda kroppsdelar, färg och en ny praktikplats

Hej,

Nu har jag praktiserat en vecka på min nya praktikplats: patologi på Wilhelminenspital.
Detta sjukhus är precis som Otto-Wagner-Spital uppdelat i paviljonger, med olika byggnader för varje avdelning. Histologi/patologi-labbet delar byggnad med mikrobiologilabbet - och det är på mikrobiologen jag ska vara sista praktikveckorna i Wien. Så jag kommer alltså bara gå in i rummet intill när jag ska odla bakterier :)

Utanför labbet vid Wilhelminenspital. Höstlöven börjar ge upp.

På patologi-labbet jobbar sju BMA och några läkare. Labbet är litet och lokalerna väldigt gamla, men om fem månader ska labbet flytta till en nybyggd del av sjukhuset - då kommer lokaler och utrustning vara mer moderna.

Till labbet kommer organ och vävnadsprover från patienter som t.ex. har misstänkta tumörer i något organ eller har amputerat en kroppsdel. Stora organ skärs till mindre vävnadsbitar av läkaren som gör en medicinsk bedömning av vilka delar som ska studeras vidare, medan små organ direkt kan tas om hand av biomedicinska analytikern. Därefter ska vävnadsmaterialet bäddas in i paraffin, snittas till tunna skivor och färgas med olika färgningsmetoder beroende på vad som ska studeras i organen. Sedan bedöms preparaten mikroskopiskt av läkare.

Har dålig fantasi men tänkte att jag kan slänga in ett exempel på en frågeställning som vi får in på patologilabbet:

Patienten har magsår. Kan bakterien Helicobacter pylori vara orsaken?
Då kan man ta en biopsi (en liten bit vävnad) från magslemhinnan och färgar snitt från den med färningsmetoden "Modified Giemsa". Finns bakterier i slemhinnan färgas de in och det kan då tala för att patienten har en bakteriell infektion i magen.

Hur har då praktiken varit hittills? Jag har sett ganska mycket från avdelningen även om praktiken inte varit lika uppstyrd som på förra praktikplatsen. Här slussas jag emellan olika personer hela tiden och måste själv säga till om vad jag vill se. Mellan några timmar på förmiddagen sitter de flesta och snittar och då känner jag mig lite i vägen. Då försöker jag hjälpa dem med att färga deras färdiga snitt och sortera paraffinklossar i nummerordning... En nackdel är att jag inte vet riktigt hur jag ska planera min dag, och blir lite stressad av att inte veta när det är OK att jag tar paus och när jag kan gå hem.

Folk är dock väldigt trevliga och inkluderar mig i samtal och jobbet. Många är unga, och de kan bra engelska. Så det känns jätteskönt.

Förra veckan testade jag på att färga några specialfärgningar, idag började jag att snitta med en slädmikrotom (Se suddig Youtube-film nedan. Man drar en kniv över preparatet som är inbäddat i en paraffin-kloss, och använder en pensel för att fånga upp det tuuunna tuuunna snittet för att kunna lägga det på ett objektglas). Vet att jag ska vara på immunohistokemi-delen sista veckan på praktiken, men har inte riktigt koll på vad jag ska göra däremellan. Snitta fryssnitt? Jaja, återkommer till de olika delarna i praktiken vid ett annat tillfälle.

OH, JUST DET. Kom på att jag måste berätta om organen som kommer in på labbet i formalin? 
Jag såg ju en del döda djur när jag studerade anatomi och fysiologi på veterinärprogrammet men jag har ju inte sett så många mänskliga organ. Tydligen reagerar jag inte alls på mänskliga "inre organ" med ETT undantag. Såg en livmoder som blivit bortopererad pga tumörbildning. Det var jätteobehagligt och knöt sig i magen på mig.
Vad gäller mer "ytliga" kroppsdelar så har jag märkt att jag har svårt för fingrar och händer som amputerats. Tror att det är kroppsdelar som jag är ovan att se och att jag föreställer mig hur det är att bli av med dem. Detta får mig att tänka på att det kanske var bra att jag missade en obduktion som jag hade planerat att gå på i våras på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Kanske hade det blivit för mycket att se en hel död människa, när jag uppenbarligen tycker det är lite jobbigt att se mindre delar.

OKEJZ. Det var allt för idag, nu ska jag gå och värma en pizza och sen sova - då jag av oklar anledning föreslagit för min handledare på praktikplatsen att jag kan börja kl. 07.00 resten av veckan...

Godnatt.

Hematologi och hem...längtan?!?!?!?!!?!?!?!?!!!??!!!

Hej hej, hemskt mycket hej!

Hematologi

Lymfocyter och erytrocyter från blod-
utstryk vid KLL.

Har varit en vecka på hematologilab!!! I våras tyckte jag hematologi var en svår kurs, men när jag pluggade till omtentan började jag gilla hematologi och kände att jag fattade vad jag läste om. Nu fick jag testa mina kunskaper IRL och kände mig supercool när jag lyckades känna igen en kronisk lymfatisk leukemi i mikroskopet (note to self: Gumprechts kärnskuggor och pro/lymfocyter) på första försöket. Hörde även uttrycket "en blast är en blast" och fick gåshud ;) Kanske laddar upp lite om hematologin i helgen när jag har tid att skriva mer.

Hembakat
Just nu bakar jag kanelbullar för att ta med till jobbet imorn, tillsammans med ett gäng mazariner och ballerinakakor från Ikea :) Tycker verkligen praktikplatsen har varit lärorik och att mina handledare tagit väl hand om mig. Men det gör också att det är lite kluvet att hoppa till ett nytt ställe på måndag. Detta i kombination med att jag nästan börjar få något som liknas vid hemlängtan gör att jag känner mig lite osäker och ledsen över att kanske inte ha samma fasta punkt i vardagen som Otto-Wagner-Spital ändå varit.

Hem..ska tanke - hemlängtan?
Innan jag åkte hit tvingades jag sitta med på en föreläsning i Sverige om utbytesstudier, där de visade ett diagram som såg ut ungefär såhär:

Jag har skrattat åt det här och tänkt att; hoho! tjeeena, det där känns inte vetenskapligt.

Men nu är jag här:

Wien börjar bli fett tråkigt eftersom jag nästan inte har några vänner att uppleva saker och ting med. Jag tycker det verkar skönt att vara två utbytesstudenter som upptäcker ett nytt land, som det är för mina kurskamrater i Thailand just nu (klicka här för att komma till deras blogg). De har varandra. Alltså, det är ju inte så att jag inte känner någon alls här. Två studenter har jag typ lärt känna litegrann och några på mitt jobb, men jag kan ju inte hitta på saker med dem varje dag? Och jag är ju liksom fast här i Wien varje dag i veckan. Att ligga inne och se på Paradise Hotel eller spela datorspel känns som slöseri med hela "utbytesstudieupplevelsen" typ. Visst, man måste ta det lugnt också. Men jag VILL inte ta det lugnt. Inte om jag får välja själv!

Språkkrock
Själva kulturkrocken beror nog egentligen inte på landet Österrike, utan mer på språkkunskaperna. Folk är inte så annorlunda mot svenskar. Visst, kanske lite mer konservativa och mer måna om att upprätthålla sociala hierarkier (läkare är över BMA, lärare är över studenter). Men det är språket som gör att jag slår knut på mig själv. Jag insåg liksom direkt att det är för svårt att försöka prata österrikiska med de på praktiken, för jag hänger verkligen inte med när de pratar. Skrift förstår jag men prat... är som att höra danska. Så jag pratar engelska med alla istället. Det går bra i enkla sammanhang med kortare dialoger, men när jag ska berätta saker så känns det som att jag alltid blir ca 80-90 % förstådd. Det går fram, men jag vet inte om folk VERKLIGEN förstår poängen med det jag säger eller frågar. Det är jobbigt. Jag märker också att jag själv ibland säger att jag förstår saker när jag egentligen inte har en aning för att jag inte vill avbryta ett flow när någon pratar. Oftast brukar jag komma på vad de menar i efterhand men inte alltid. Så det gäller liksom åt båda hållen.
Några på jobbet är bra på engelska, bättre än mig. Andra kan det knappt alls. Med en del på praktiken ser ordväxlingen ut såhär under en dag:

- Morgen! (= god morgon)
- Morgen! (= god morgon)

Sen:

- Tchüss! (= hejdå)
- Baba! (= hejdå på Wien-slang)

...Och då ljög jag. För jag brukar oftast säga "hello" och "goodbye" för att jag är blyg och inte vill visa hur dålig jag är på att uttala tyska ord :)

Så. Nu ska jag packa ner alla kakor och bullar... Hare gött tills nästa gång!

Ny praktikvecka (immunologi)

Hej hopp!

Immunologi! En av alla apparater som
surrar på labbet :)

Har alltså börjat en ny praktikvecka på Otto-Wagner-Spital. Labbet jag är på är inte så stort men har alla möjliga sorters analyser. Förra veckan höll jag ju på med blodgrupperingar, den här veckan kör jag PCR och ELISA. Vi analyserar t.ex. hepatit B-, hepatit C- och HIV-prover, tuberkulos (Quantiferon där man ser om patienten har "kommit i kontakt" med tuberkulos samt genotypning av prover för att se om patienten har en tuberkulosinfektion), genotypar för HLA-B27, kollar efter antikroppar vid allergiutredning m.m.

Godis som skickades med en kartong.
Censurerade produktnamnet hehehe...
Kan  göras ogjort om jag får choklad
nästa gång?

Eftersom det finns mycket att göra så har veckan varit lite som ett studiebesök, där jag fått se olika analyser varje dag. Det känns som att ens tidigare studier ligger väldigt långt bak i huvudet någonstans så det tar tid att dra fram sina kunskaper och kunna reflektera över vad som görs och varför. Det blir dock roligt när jag väl sen förstår hela processen, från läkarens frågeställning till resultatet.

Reflektioner kring praktiken, arbetsplatsen och vallmofrön

Här följer lite reflektioner kring min praktik i Wien. Hur är det att praktisera på mitt sjukhus och att jobba där?

Ja, först och främst måste jag säga att jag verkligen gillar min handledare. Vet inte hur det har gått till men känns som att jag fått bra handledare hittills på alla praktikplatser jag varit på. Hon jag har nu på Otto Wagner Spital är helt underbar. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Hon visar mig tydligt och förklarar bra vad jag ska göra på labbet och har hjälpt mig massor med att hitta till olika platser i Wien. Hon har introducerat mig för alla på labbet och kan bra engelska, så det känns som att jag har en trygg punkt på praktiken. Känns jätteskönt.

På Otto-Wagner-Spital finns ett "Küche" - typ en sjukhusmatsal där de anställda kan köpa lunch för bara 2,40 euro. Jag hade förberett matlådor till min praktik men kände att det inte behövdes när lunchen kostade mindre än en kaffe på stan. Varje dag har de flera olika rätter och minst en av dem är vegetarisk. För att få äta i matsalen till det rabatterade priset som student behövde jag registrera mig på universitetet och sedan lämna in 14  euro i pant till sjukhuset för att få ett kort som jag använder för att betala min lunch med. Det är smidigt att äta där och går väldigt fort att få maten! Och den vegetariska maten är jättegod och varierad. Den här veckan åt jag moussaka, ostspenat-gryta med pasta och dumplings. Så det är inte som på vissa lunchställen i Sverige där vegetariska maten på en vecka består av fyra nyanser av quornfilé och en grekisk sallad :)

Har pratat lite om hur det är att jobba som biomedicinsk analytiker med folk och det verkar som att ingångslönen netto ligger på ca 1600 euro i månaden. På mitt nuvarande lab har personalen friskvårdsbidrag fick jag höra, vilket verkade vara uppskattat. Eftersom labbet involverar klinisk kemi så jobbar personalen skift, och många röda dagar. En del uppskattar att jobba natt, andra har familj och föredrar dagpass.

Stämningen på sjukhuset kändes bra, sett utifrån såklart. Folk är trevliga och om de inte vågar prata med mig pga språkbarriären så är de iaf glada och hjälpsamma.

Sist men inte minst så har de TVÅ kaffemaskiner som BRYGGER KAFFE FRÅN KAFFEBÖNOR!!!!!!!

Jag sitter hela morgonen på labbet och väntar på att min handledare ska fråga om vi ska gå och ta kaffe. Kaffet på Otto-Wagner-Spital får fem av fem toasters.

I onsdags gick en biomedicinsk analytiker i pension och bjöd på kalas till hela personalen! Då fick jag smaka på bullar och bakelser som innehöll vallmofrön. Tror bullen på bilden som ser ut som en kanelbulle innehåller detta. Tydligen älskar österrikarna detta i bakverk! Smaken är fräsch och påminner lite om nötter. Tycker det är konstigt att jag inte hört om detta i Sverige faktiskt eftersom det är så pass gott.