Reflektioner kring praktiken, arbetsplatsen och vallmofrön

Här följer lite reflektioner kring min praktik i Wien. Hur är det att praktisera på mitt sjukhus och att jobba där?

Ja, först och främst måste jag säga att jag verkligen gillar min handledare. Vet inte hur det har gått till men känns som att jag fått bra handledare hittills på alla praktikplatser jag varit på. Hon jag har nu på Otto Wagner Spital är helt underbar. Jag vet inte vad jag hade gjort utan henne. Hon visar mig tydligt och förklarar bra vad jag ska göra på labbet och har hjälpt mig massor med att hitta till olika platser i Wien. Hon har introducerat mig för alla på labbet och kan bra engelska, så det känns som att jag har en trygg punkt på praktiken. Känns jätteskönt.

På Otto-Wagner-Spital finns ett "Küche" - typ en sjukhusmatsal där de anställda kan köpa lunch för bara 2,40 euro. Jag hade förberett matlådor till min praktik men kände att det inte behövdes när lunchen kostade mindre än en kaffe på stan. Varje dag har de flera olika rätter och minst en av dem är vegetarisk. För att få äta i matsalen till det rabatterade priset som student behövde jag registrera mig på universitetet och sedan lämna in 14  euro i pant till sjukhuset för att få ett kort som jag använder för att betala min lunch med. Det är smidigt att äta där och går väldigt fort att få maten! Och den vegetariska maten är jättegod och varierad. Den här veckan åt jag moussaka, ostspenat-gryta med pasta och dumplings. Så det är inte som på vissa lunchställen i Sverige där vegetariska maten på en vecka består av fyra nyanser av quornfilé och en grekisk sallad :)

Har pratat lite om hur det är att jobba som biomedicinsk analytiker med folk och det verkar som att ingångslönen netto ligger på ca 1600 euro i månaden. På mitt nuvarande lab har personalen friskvårdsbidrag fick jag höra, vilket verkade vara uppskattat. Eftersom labbet involverar klinisk kemi så jobbar personalen skift, och många röda dagar. En del uppskattar att jobba natt, andra har familj och föredrar dagpass.

Stämningen på sjukhuset kändes bra, sett utifrån såklart. Folk är trevliga och om de inte vågar prata med mig pga språkbarriären så är de iaf glada och hjälpsamma.

Sist men inte minst så har de TVÅ kaffemaskiner som BRYGGER KAFFE FRÅN KAFFEBÖNOR!!!!!!!

Jag sitter hela morgonen på labbet och väntar på att min handledare ska fråga om vi ska gå och ta kaffe. Kaffet på Otto-Wagner-Spital får fem av fem toasters.

I onsdags gick en biomedicinsk analytiker i pension och bjöd på kalas till hela personalen! Då fick jag smaka på bullar och bakelser som innehöll vallmofrön. Tror bullen på bilden som ser ut som en kanelbulle innehåller detta. Tydligen älskar österrikarna detta i bakverk! Smaken är fräsch och påminner lite om nötter. Tycker det är konstigt att jag inte hört om detta i Sverige faktiskt eftersom det är så pass gott.