Hejdååå patologilabbet, men först två obduktioner, tack!

Hade tänkt att det skulle se jättecoolt ut med gula saker från labbet men i efterhand känns upplägget lite beige:t.

Förra veckan hade jag min sista vecka på patologilabbet. Lärde mig lite immunohistokemi (man färgar in specifika strukturer i cellerna med hjälp av antikroppar) och hur fryssnittning går (det är när man under en operation snittar och färgar in bitar av organ för att t.ex. bedöma hur mycket av en vävnad som innehåller cancerceller så man vet hur mycket man ska operera bort). Sedan fick jag följa med på två obduktioner...

Sammantaget gillade jag allt på patologilabbet och skulle kunna tänka mig att jobba med det när jag är färdig med utbildningen. Så jag är glad över att jag valde att göra praktik där!

Obduktionerna då?

"Svimma inte" sade de till mig innan jag gick ner till obduktionssalen och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag har bara sett en död människa på nära håll tidigare och det var en avliden vän till familjen som enligt grekisk ortodox sed hade öppen kista under begravningscermonin. Begravningen var jobbig, men då hade jag ju en relation till den avlidne. Hur skulle det vara att se en död främling?

Tankarna jag hade under och efter obduktionerna var många. Jag tyckte varken innan eller efter att det var obehagligt med obduktioner. Jag var dock inte beredd på att kropparna skulle se ut som de gjorde. Det sågs liksom på långa vägar att de inte levde. Det var i och för sig bra, för jag upplevde att det blev enklare på något sätt att hålla lite distans till eventuella känslor som kan komma när man tänker på att det är en människa som inte lever längre som ligger på bordet framför en. Hade hört kollegor som tyckte det var jobbigt att se ansiktet på den avlidne och fått panikattacker.

Det var intressant men sorgligt att få reda på hur människorna dött eftersom det troligtvis involverat lidande för dem innan de dog. Att se själva obduktionen var inte läskigt, jag försökte känna efter hela tiden så jag inte skulle svimma eller liknande men var inte nära någon gång. Tror att man påverkas av andra och kanske blir stressad också för att man förväntar sig att det ska vara en obehaglig upplevelse? Jag känner dock inte att döda människor är något som man ska vara rädd för och det som hänt dem påverkades inte av att jag var med på obduktionen. Så på det sättet kändes det OK att vara där.

Rekommenderar jag att gå på obduktioner om tillfälle ges? Nja. Gör som du känner. Var inte rädd, men om du verkligen inte tror att det är din grej så skippa det.

Hemlis: Jag fick lite dödsångest efteråt. Liksom, det är inte så kul att bli påmind om att man kommer dö när det enda man hittills åstadkommit i livet är studieskulder och en taskigt uppdaterad blogg om sina utbytesstudier?

Jaja. Trevlig kväll. Lite rörigt inlägg. Sorry! Uppdaterar om bakteriologilabbet som jag är på nu - i framtiden.

Wien, sett från kyrkan Stephansdom 343 trappsteg upp i södra kyrktornet. Det var den varmaste dagen i november, ca 20 grader varmt. Kyrkan som ligger precis mitt i Wien gav en bra överblick över staden! Kostade 4:50 euro att klättra upp.