En resa i urinens värld...

Kristaller (kantiga samt klotformade strukturer) och bakterier (de små strecken som är överallt i bilden) i urin. Kommer från en bok om analys av urin tryckt år 1886, från Wiki Commons. 

Behållare till
provstickor som
används vid
manuell avläsning

Idag var min sista dag på avdelningen för analys av urinsediment på labbet. Detta kan ha varit den roligaste praktikplatsen hittills! Jag gillade att titta i mikroskop och försöka avgöra vad jag såg i urinsedimentet... Kändes som detektivarbete i kontrast till t.ex. klinisk kemi där ett mätinstrument gav alla provsvar.

Först analyserades proverna i Urisys 2400, som droppar urin från patientprover på en sticka med olika fält för olika analyser och sedan mäter om en färgförändring sker på stickan. På stickan finns fält för bland annat:

• protein (kan tyda på t.ex. njurskada då en skadad njure kan släppa ut mer protein i urinen än normalt)
• nitrit (produceras av vissa bakterier)
• leukocyter (vita blodkroppar i urinen tyder på att kroppens immunförsvar är aktivt, t.ex. vid en infektion)
• erytrocyter (röda blodkroppar kan komma ut i urinen vid någon typ av skada i njuren, infektion m.m.)
• glukos (ökar i urin om man har t.ex. diabetes pga att blodets koncentration av glukos då är hög vilket gör att mer glukos följer med ut i urinen) m.m.

Om protein, glukos, erytrocyter, leukocyter eller nitrit är högre än vad som är normalt i ett prov, utförs en analys av provets urinsediment. På labbet centrifugerar vi då urinen så att celler, kristaller, m.m. sjunker till botten. Vätskan ovanför hälls av och en droppe av urinsedimentet mikroskoperas.

Skivepitel - Skillnad mellan hur det kan se ut i faskontrast och "vanligt" ljus.

Vid mikroskoperingen tittade vi på preparatet i "vanligt" ljus och vid faskontrast (ett sätt att se vissa detaljer tydligare - bakterier, fett och granula i leukocyter sågs tydligt med detta ljus tyckte jag). Först började jag med att titta efter bakterier i provet. Sedan tittade jag efter bland annat leukocyter, erytrocyter och svampar. Även epitel från urinblåsan eller njuren, som kan ge hänvisning om att t.ex. njuren har någon skada. Vid mikroskoperingen uppskattar man hur mycket man ser av de olika sakerna, ungefär som en grov uppskattning av den kvantitiva mängden i urinen.

Bakterier och en skivepitelcell i faskontrast.

I ett provsvar efter urinsedimentanalysen kunde vi t.ex. skriva att vi såg enstaka bakterier, sparsamt med leukocyter, måttligt med svamp och enstaka erytrocyter. Det blir då ett komplement till analysen från Urisys-instrumentet och ger en bättre bild av patientens urinprov.

Det jag gillade med mikroskoperingen var att det såg så annorlunda ut mellan olika prover och jag tyckte det var kul att leta efter olika saker. Jag såg inga ovanliga saker när jag mikroskoperade. Förutom ovan nämnda saker såg jag spermier, några kristaller och mucus (slem). Eftersom akut sjuka patienters urinprover inte skickas till detta lab, utan proverna oftast är rutinprover eller vad man ska kalla det, är det ovanligt att de ser njurepitel som tyder på allvarlig njurskada eller t.ex. trichomonas. Så det såg jag inte under praktiken, men jag ska fråga om de som mikroskoperar kan hämta mig om de ser det nästa vecka när jag är på hematologiavdelningen!

Annan tecknad bild av urinsediment (=Harnsediment på tyska), från 1871.